Lista med frågor

Förtroende; Legitimitet; Kundnytta;

Hur kan allmänhetens förtroende för en offentlig organisation förstås? Kan en offentlig organisation öka förtroendet genom att t.ex. påvisa kund- och samhällsnytta av sitt arbete? Finns det andra aspekter som är viktiga att förstå i arbetet med att öka allmänhetens förtroende?

Arbetsförmedlingen har påbörjat en förnyelseresa med målsättningen att utveckla och modernisera myndigheten. Det är en långsiktig förändring som ska leda till ett ökat förtroende både hos arbetsgivare och arbetssökande samt uppdragsgivare. Förtroendefrågan utgör en central del av förnyelseresan och det är oerhört viktigt att företag och människor som använder sig av Arbetsförmedlingen har förtroende för myndigheten och ser nyttan av de tjänster som levereras. De senaste årens förtroendemätningar visar att Arbetsförmedlingen har en negativ trend att bryta. Ett ökat förtroende är i grunden avgörande för myndighetens framtid.

Som en del av förnyelseresan ska Arbetsförmedlingen förändra den interna styrningen och minska detaljstyrningen. Förändringsprocessen genomsyras av kund-och samhällsnyttan. Genom att arbeta effektivt, med kvalitet och rättssäkerhet ska myndighetens verksamhet bidra till att den enskilde och samhället får förutsättningar att växa.

Professioner; Styrlogiker; Mix av styrformer;

Ökad professionellt utrymme i den statliga styrningen - hur får vi till det?

Många vill i dag ha mindre detaljstyrning. I Löfvéns regeringsförklaring står det: ”Professionerna i den offentliga sektorn behöver stärkas. Nya styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas.” Detta speglas t.ex. i regeringens senaste regleringsbrev till Arbetsförmedlingen där en del begränsningar har tagits bort. Arbetsförmedlingen har påbörjat en förnyelseresa i syfte att utveckla och modernisera myndigheten, och som en del av denna förnyelseresa ska Arbetsförmedlingen förändra den interna styrningen och minska detaljstyrningen.

Men i professioner är ofta andra lojaliteter viktigare än den egna organisationens mål, och i en organisation finns dessutom ofta fler än en profession representerade. Hur kan ambitionen till större frihet och professionellt utrymme förenas med en myndighets uppdrag och de krav på likabehandling, rättssäkerhet och styrbarhet som finns i offentlig verksamhet? Och hur utvecklas professionerna sinsemellan? Och hur samverkar professioner med politiken? En kritik mot New Public Management är utgångspunkten att man inte kan särskilja politik och förvaltning, men uppstår inte samma problem mellan politik och profession?

Frågan ställs av Ekonomistyrningsverket och Arbetsförmedlingen gemensamt.

Hur kan begreppen ”arbetsförmåga” och ”sjukdom eller någon annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan” förstås och användas av myndigheter, kommuner och landsting för att de generella systemen ska främja en god etablering av nyanlända?

Flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga får under en begränsad period möjlighet att ta del av etableringsinsatser i syfte att öka möjligheterna till egenförsörjning och aktivt deltagande i arbets- och samhällslivet. Etableringsplanen, som upprättas av Arbetsförmedlingen, ska minst innehålla Sfi, samhällsorientering och aktiviteter för att underlätta den nyanländes etablering i arbetslivet, och ska kunna innehålla rehabiliterande insatser av såväl medicinsk, arbetslivsinriktad som social karaktär. Ansvarig part för själva genomförandet av insatserna kan vara såväl Arbetsförmedlingen, kommuner och landsting som företag och organisationer inom det civila samhället. Av lagen framgår att aktiviteterna i planen ska motsvara verksamhet på heltid om det inte föreskrivs något annat. Detta ställer höga krav på samverkande organisationer. Lagstiftaren ger inga tydliga direktiv hur detta ska uppnås.

Lagen om etableringsinsatser föreskriver att en nyanländ har rätt att få en etableringsplan inom ett år efter att han eller hon första gången folkbokfördes i en kommun. Denna rätt gäller inte en person som på grund av sjukdom eller någon annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är förhindrad att delta i etableringsinsatser på minst 25 procent av heltid. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket, samt Sveriges Kommuner och Landsting har i en gemensam viljeinriktning likställt prestationsförmåga med personens fysiska och psykiska förmåga att genomföra aktiviteter som ingår i en etableringsplan. Tolkningen som myndigheterna har gjort innebär att de fysiska och psykiska kraven i en aktivitet bedöms vara lägre och/eller annorlunda ställda än kraven i ett lönearbete. Aktiviteterna ska utformas utifrån individens behov och förutsättningar, men även lokala förutsättningar (såsom tillgången till lämpliga aktiviteter t.ex. anpassad Sfi, boende, barnomsorg, rehabilitering) påverkar etableringsplanens utformning. Resurser som ligger utanför individen får därmed betydelse för bedömningen av prestationsförmågan. Tolkningen av prestationsförmåga som förmåga att genomföra aktiviteter som ingår i en etableringsplan medför därmed risk för en rättsosäker tillämpning vad gäller den enskildes rätt till deltagande i insatser och därmed även ersättning.

Formuleringen ”sjukdom eller någon annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan” finner man även i Socialförsäkringsbalken i skrivningar om att bedöma sjukersättning och aktivitetsersättning. Den restriktiva bedömning som finns kring rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning ses som ett stöd för att lagen om etableringsinsatser bör tillämpas utifrån ett inkluderande synsätt. Nuvarande resultat, med få avslag och avbrott samt ytterst få personer som på grund av sjukdom eller någon annan nedsättning av prestationsförmågan har en plan på deltid tyder även på att handläggningen följer dessa intentioner.

Professioner; Styrlogiker; Mix av styrformer;

Ökad professionellt utrymme i den statliga styrningen - hur får vi till det?

Många vill i dag ha mindre detaljstyrning. I Löfvéns regeringsförklaring står det: ”Professionerna i den offentliga sektorn behöver stärkas. Nya styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas.” Detta speglas t.ex. i regeringens senaste regleringsbrev till Arbetsförmedlingen där en del begränsningar har tagits bort. Arbetsförmedlingen har påbörjat en förnyelseresa i syfte att utveckla och modernisera myndigheten, och som en del av denna förnyelseresa ska Arbetsförmedlingen förändra den interna styrningen och minska detaljstyrningen.

Men i professioner är ofta andra lojaliteter viktigare än den egna organisationens mål, och i en organisation finns dessutom ofta fler än en profession representerade. Hur kan ambitionen till större frihet och professionellt utrymme förenas med en myndighets uppdrag och de krav på likabehandling, rättssäkerhet och styrbarhet som finns i offentlig verksamhet? Och hur utvecklas professionerna sinsemellan? Och hur samverkar professioner med politiken? En kritik mot New Public Management är utgångspunkten att man inte kan särskilja politik och förvaltning, men uppstår inte samma problem mellan politik och profession?

Frågan ställs av Ekonomistyrningsverket och Arbetsförmedlingen gemensamt.

Urbanisering; Förhållande stad – landsbygd; Regional utveckling;

Hur skapas en ömsesidig nytta mellan stad och landsbygd i en tid av urbanisering?

De stora städerna växer kraftigt. Byggföretag riktar sina blickar mot bostadsbyggande i storstäderna. Urbaniseringen är tydlig. Ungdomar lämnar landsbygden för de större städerna. Klyftan i befolkningstal och fastighetspriser ökar mellan stad och landsbygd. Vilka värden behöver lyftas fram för att stärka landsbygdens attraktionskraft? Finns andra vägar att gå när marknaden inte vill investera i landsbygden? Vad kan göras på nationell nivå och vad kan göras lokalt i en typisk landsbygdskommun?

Integration; Ensamkommande barn och ungdomar; Placeringsformer;

Hur kan man förbättra integrationsinsatser för ensamkommande barn i gruppboenden när integration handlar om att känna sig delaktig i samhällsgemenskapen?

Hieros International AB är ett svenskt delägt konsultbolag som har sin bas i Uppsala med inriktning på att granska och utvärdera svenska och internationella biståndsinsatser i Sverige och världen över. I Sverige arbetar vi med ensamkommande barn och ungdomar. Bolagets delägare har erfarenhet av godmanskap, särskilt förordnad vårdnadshavare samt familjehem för ensamkommande barn och ungdomar
Enligt OECD är Sverige sämst bland industriländer när det gäller att ordna jobb till nyanlända, enligt SCB var 66,1% av utrikesfödda i Sverige sysselsatta 2013 medan inrikesfödda var 83,1%. Studier visar att förvärvsinkomst för tidigare ensamkommande barn och ungdomar är mycket lägre än hos andra unga vuxna i Sverige. Inkomst och körkort är områden där unga kvinnor befinner sig i en missgynnad situation jämfört med unga män. En annan problematik är den förskjutning i skolgång som sker till följd av att de ensamkommande barnen ofta anländer till Sverige i den senare delen av tonåren vilket medför att få klarar att slutföra studierna på samma tid som barn som vuxit upp i Sverige.
Integration förutsätter ömsesidig respekt och förståelse mellan människor samt kunskap om varandras kultur, synsätt och samhälle. Integration medför jämlikhet, och bättre samförstånd och lika möjlighet till delaktighet i samhällslivet.
Studier visar att gruppboenden har svårt att hjälpa barn/ungdomar i sin integrationsprocess. Insatser som t ex fritidsaktiviteter förstärker identitetsgruppen ’ensamkommande barn’ vilket riskerar att barnen inte får sin tillhörighet i det svenska samhället utan till en isolerad grupp. Barnen dras till samma grupp av barn, dvs. andra ensamkommande barn och utanförskap ökar. Få barn klarar av att slutföra studier och riskerar isolering. Insatser måste riktas betydligt tidigare innan barnen lämnar gruppboenden för att minska ekonomisk utsatthet pga. skuldsättning, etc.
Hieros International ser gärna ett samarbete med akademin för att titta närmare på integrationsaspekten hos denna målgrupp för att förbättra kommuners mottagande och integration av ensamkommande barn och unga i det svenska samhället, och kommer att ansöka finansieringsmedel från Asyl-, Migration- och Integrationsfonden (AMIF) sommaren/hösten 2015. Migrationsverkets fondenhet förvaltar EU’s AMIF som medfinansierar projekt som verkar på områdena asyl och mottagning, migration och laglig invandring samt återvändande, i syfte att stärka hela migrationsprocessen. Under en konferens om ’Placeringsformer för ensamkommande barn och ungdomar’ där Migrationsverket, Socialstyrelsen, Länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Landsting stod som värd uppmärksammades bl a Migrationsverkets prognos för 2015 om ökade antal ensamkommande barn/ungdomar som väntas komma till Sverige – ca 8 000 barn. Placeringsformer och integrationsstöd betonades.

Mätetal; Uppföljning; Vård; Kvalitet;

Hur anpassa uppföljning med mätetal till vårdens olika processer som skiljer sig vad gäller enkelhet/komplexitet av problem och åtgärd? Vilka är biverkningarna av den kvalitetsuppföljning i form av mätetal som dominerar sjukvården idag? Kan man arbeta med och följa upp en sjukvård som dels bör vara evidensbaserad och dels personcentrerad och i så fall hur? Hur följa upp båda dessa?

Sjukvården ska vara god och säker och däri inbegrips dels att den ska vara evidensbaserad och dels personcentrerad. Uppföljning med hjälp mätetal och indikatorer är central i sjukvården idag och används av ”Kvalitetsregister” och ”Öppna jämförelser”. Kvalitetsregister för t.ex. höftoperation har givit ny och viktig kunskap om vilka proteser som bör användas och vilka som inte håller måttet. I arbetet med ”Värdebaserad vård” försöker man utveckla mätetal för längre och sammansatta vårdprocesser. Vårdens processer och uppgifter skiljer sig dock mycket åt vad gäller problem och åtgärd som kan vara mer eller mindre enkelt och avgränsbart.
Det finns olika sätt att dela in sjukvårdens uppgifter. Ett sätt att uttrycka detta är ledorden för sjukvård: Ibland bota, ofta lindra, alltid trösta och inte skada. En annan indelning är: Omhändertagande, Behandling, Bot, Förebyggande. Botande uppgifter använder teknologier som är mer precisa, båda vad gäller åtgärd och resultat. Där är problemet avgränsbart och tydligt (t.ex. ett brutet ben) och resultatet tydligt (benet läkt). Där kan mätetal ofta preciseras. För behandling finns ofta flera olika alternativ, som var för sig kan mätas medan det är svårt att hitta precisa teknologier och mätetal för omhändertagande. Inom primärvården finns ytterligare en dimension som försvårar uppföljning av arbetet, nämligen att en stor del av besöken inte får en sjukdomsdiagnos utan bara en symtomdiagnos och att där saknas evidensbaserad kunskap. Uppgiften för dessa besök skulle man alltså kunna klassificera som omhändertagande.
En enskild individ (patient) kan ha flera olika problem som faller inom olika teknologier (vilket gör situationen komplex).
Tillgänglighet och kontinuitet är övergripande kvalitetsmått inte knutna till en diagnos men som kan ses samverka med teknologi. När botande åtgärd finns är kanske kontinuitet inte lika viktig medan det däremot blir viktigt när det inte finns.
Patientens upplevelse av värdet med vården bygger inte bara på den faktiska hjälpen hon fick utan också på hur mötet med vårdgivaren upplevdes. Denna dimension finns inom alla sjukvårdens uppgifter (omhändertagande, behandling, bot och förebyggande) oberoende av åtgärdernas följsamhet till evidens.
Att översätta kvalitet till mätbara mått är dock inte oproblematiskt och kräver en fördjupad, problematiserande dialog.

Skola; Måluppfyllelse; Pedagogik; Styrning;

Varför når vi i Knivsta från år till år inte fram till ca 10 % av eleverna vad gäller måluppfyllelse i vissa ämnen, och hur kan vi arbeta med såväl ledning och styrning som med arbetssätt och insatser i klassrumssituationen för att uppnå vår ambition att uppnå 100 % måluppfyllelse i grundskolan?

För att motverka framtida utanförskap i arbetslivet visar aktuell statistik att en fullvärdig gymnasieexamen är en grundläggande förutsättning. I förlängningen innebär detta att förskola och grundskola måste möjliggöra för samtliga elever att lämna åk 9 med minst godkända betyg i samtliga ämnen dvs behörighet till gymnasieskolan. Enligt skollagen har huvudmannen tillsammans med rektor som uppdrag att samtliga elever ska uppnå 100 % måluppfyllelse. Problemet vi ser i Knivsta skolkommun är att den kommunala verksamheten återkommande inte når fram till ca 10 % av eleverna. Vi lyckas inte heller skapa ett mervärde över tid för de elever som tidigt påvisar att de riskerar att inte uppnå kunskapskraven. En möjlig trend är även att elever som inte når målen inom matematik, NO samt teknik ändå kan nå målen i exempelvis svenska och engelska. 2010 års skollag betonar vikten av att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Vad lyfter forskning och beprövad erfarenhet fram för arbetssätt och arbetsformer, insatser, utvecklingsarbeten mm som även tillgodoser ovanstående elevers behov? Skall lösningarna för att nå dessa elever med speciella behov t.ex. sökas i fler eller bättre speciallärare?

Interorganisatorisk samverkan; Civilsamhällesorganisationers identitet; Opinionsbildning;

I vilken utsträckning har civilsamhällets organisationer en röstfunktion idag i ett mer marknadsanpassat välfärdssamhälle? Hur kan man se på att ideella organisationer kombinerar rollen som röstbärare och opinionsbildare (såväl kritiskt granskning som brukarperspektivet) och som serviceproducent?

Med röstbärare menas här att påverka politiken för att förbättra kvaliteten i välfärden, oavsett utförare (och hur den påverkas av allt fler privata utförare). Vi har tidigare gett stöd till ett forskningsprojekt som handlar om just detta – i vilken mån pensionärsråd i kommunerna kan påverka t.ex. upphandlingskriterier som rör verksamheter som riktar sig till äldre. Men vi skulle gärna vilja veta mer om detta ständigt aktuella tema; dels skulle vi ha nytta av att denna fråga belyses då myndigheten har kunskapssamlande och -spridande uppdrag, och dels inom vårt uppdrag i Partsgemensamt forum (en sammanslutning av civilsamhällesorganisationer och tjänstemän från regeringskansliet som träffas några gånger per år) och i vårt arbete med att sprida Koden (ett verktyg med goda exempel och förslag för att stimulera samverkan mellan civilsamhälles- och offentliga organisationer).

Arbetsliv; Yrkesgrupper/professioner; Yrkesidentitet; Kompetensförsörjning; HRM;

Vård- och omsorgscollege Uppland vill skapa formella karriärvägar för undersköterskor. Hur ska vi lyckas?

Vård- och omsorgscollege Uppland är en form för samverkan mellan arbetsgivare, fackliga representanter och utbildningsanordnare samt Arbetsförmedlingen kring kompetensförsörjningsfrågor inom vård- och omsorgsområdet. I dag finns det inga formella utvecklingsmöjligheter för en undersköterska förutom att utbilda sig till yrke med högskole- eller universitetskompetens (sjuksköterska, läkare etc.). Att ha tydliga karriärvägar är en viktig faktor för att vård och omsorg ska bli en attraktiv bransch med attraktiva arbetsplatser. Att höja yrkeskompetensen bidrar även till att utveckla kvaliteten i verksamheterna. Både nationellt och i länet pågår därför diskussioner om en ny yrkesroll; undersköterska med vidareutbildning inom t ex psykiatri eller äldreomsorg. Det skulle innebära en ny yrkesroll i, sedan många år, etablerade strukturer. Det innebär även att vi strävar efter nationellt likvärdiga utbildningar som leder till dessa nya yrkesroller. Ambitionen är att inrätta formella karriärvägar för undersköterskor, en erkänd kompetens med ny uppdragsbeskrivning. Utmaningar som vi definierat i detta arbete:
• Många anställda saknar grundutbildning, d.v.s. vård- och omsorgsutbildning på gymnasienivå som ger undersköterskekompetens. Därför behöver ett parallellt arbete ske med att höja grundutbildningsnivån samtidigt med arbetet att skapa karriärvägar.
• Vård- och omsorgsverksamheter präglas avplatta organisationer där den största delen är ”baspersonal” (vårdbiträden, undersköterskor, assistenter, skötare etc.) samt ett fåtal personer med yrken på högskole- eller universitetsnivå. Det råder ofta en jantelag i dessa yrkesgrupper, att ingen ska sticka upp utan att alla ska ha liknande arbetsuppgifter. Att inrätta nya yrkesroller kan vara tufft på arbetsplatser som präglas av en sådan kultur.
• Det är inte helt tydligt vad som ingår inom ramen för professionen undersköterska och vad som utförs på delegering från sjuksköterskor/arbetsterapeuter/fysioterapeuter eller andra yrkegrupper.
• Diskussioner har förts kring hur de nya yrkesgrupperna ska tituleras, till exempel vård- och omsorgsspecialist eller undersköterska med specialistkompetens. Samtidigt är ingen helt nöjd med titeln undersköterska men någon bättre titel hittills inte gått att enas om, trots att bland annat att ett nationellt förslag togs fram 2008 inom äldreomsorgen (äldre assistent)och inom funktionsstödsområdet lanseras titlarna stödassistent och stödpedagog på flera håll i landet.

Interorganisatorisk ansvarsfördelning; Regionkommunbildning;

Hur kan vi bilda en regionkommun i Uppsala län med legitimitet?

Regionförbundet Uppsala län är ett indirekt valt politiskt organ med landstinget och länets kommuner som medlemmar. Landstinget kommer troligen inom kort att besluta om att bilda en s.k. regionkommun och därigenom sammanförs landstingets nuvarande uppgifter med regionförbundets möjligen redan den 1 januari 2017.

Sedan 1997 har det bildats regionkommuner i Skåne, Västra Götaland, Halland och på Gotland. 1 januari 2015 bildas sex nya regionkommuner och ett år senare blir det med stor sannolikhet ytterligare tre. Därmed får landstingen i de berörda länen ansvar för både hälso- och sjukvård och regional utveckling. Fler län kommer förmodligen att komma efter sedan regeringen öppnat för att alla landsting kan få bilda regionkommun.

Hur ser processen ut med att bilda regionkommun? Finns det risk att kommunerna hamnar vid sidan av? Vilka lärdomar finns det att hämta inför de kommande regionkommunbildningarna inklusive den i Uppsala län? Hur hanteras landstingets ansvar både för välfärd (hälso- och sjukvård) och regional utveckling? Hur hanteras förhållandet till kommunerna?

Den 17 mars kommer förmodligen processen med att bilda regionkommun redan att ha startat. Såvitt vi vet har motsvarande processer aldrig tidigare följts av forskare.

Interorganisatorisk styrning; Mix av styrmedel; Styrlogiker; Förbättringsarbete;

Vad vet vi om vilka effekter olika nationella styrmedel, som använts de senaste åren, har på verksamhetsutveckling inom socialtjänst och hälso- och sjukvård?

Staten har på olika sätt velat styra utveckling/förbättring av socialtjänst och hälso- och sjukvård. Det har gjorts med pengar, antingen som stimulansmedel inom olika områden eller genom prestationsbaserade ersättningsmodeller. De senare har varit mycket detaljerade och ibland utformade så att medel t ex i ett första steg ges för att kommunerna och landstinget ska skriva avtal om samverkan och i nästa steg (året efter) för vilka definierade aktiviteter som gjorts med detta avtal som grund. Pengar kan alltså komma före eller efter de tänkta förbättringsaktiviteterna.

Styrningen kan också ske genom innehåll, t ex det som visas i ”Öppna jämförelser” där verksamheterna förväntas arbeta med förbättring efter att ha granskat hur man ligger till i förhållande till andra eller genom Nationella riktlinjer till exempel inom områdena missbruk/beroende, demens och schizofreni.

Frågan är alltså vilka av de statliga styrformerna som bäst bidrar till verksamhetsutveckling.

Teknik; Äldre; Implementering/Förändringsarbete;

Hur kan ny teknik bidra till ökad autonomi för den äldre?

a. Hur kan ny teknik bidra till ökad autonomi för den äldre? (t.ex. hjälpmedel för kommunikation.)
b. Hur kan man införa ny teknik i vård och omsorg för äldre utan att tillvaron försämras för den äldre? (t ex genom att tekniken ersätter viktiga personliga kontakter eller att integriteten kränks.)
c. Hur kan man arbeta så att personalens skepsis mot ny teknik i stället kan bli en resurs vid utveckling och införande?

Teknik som stöd t.ex. för äldre och i äldrevård/omsorg, exempelvis i kommunikationen med anhöriga, vänner, biståndshandläggare, hälso- och sjukvård m.m., väcker mycket känslor. Samtidigt som det finns nyfikenhet och intresse av vad teknikutveckling kan ge för möjligheter så finns det en skepsis och oro för att teknikens intåg ska resultera i att tekniken ersätter mänskliga kontakter och behov av stöd och insatser - ibland befogat. Det finns t.ex. redan erbjudande om övervakningskameror att montera i den äldres sovrum, för koll på natten, att ingen ramlat, m.m. Det finns äldre som föredrar det framför att personal kommer in i bostaden varje natt och kollar att allt är OK. Vad kan den här typen av teknik medföra, dels ur de anställdas synvinkel och dels ur brukarperspektiv?Finns det viktiga skillnader mellan äldre och andra brukargrupper som behöver belysas för att förstå möjligheter och begränsningar behäftade med den här typen av teknik?

Interorganisatorisk samverkan; Uppföljning; Effekter; Incitament;

Hur kan man identifiera och tydliggöra nyttor med samverkan på organisationsnivå för att på så vis skapa incitament för en individfokuserad välfärd?

Samordningsförbundet i Uppsala län ska främja samverkan mellan sina medlemmar - Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, landstinget samt länets åtta kommuner – för att på ett resurseffektivt sätt skapa aktiviteter vars syfte är att individer som är i behov av samordnade arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser ska återfå sin arbetsförmåga.
Dessa samordnade insatser har visat sig ha god effekt för individen, men en viktig fråga är också hur vi kan tänka kring effekter på organisatorisk nivå. Hur vet vi att samverkan gör att det blir bättre för medlemsorganisationerna? Hur vet budgetansvarig chef att genom att dennes handläggare samverkar med handläggare i andra organisationer så blir det inte bara effektivare för individen utan även för den egna organisationen? Varför ska man lägga pengar i Samordningsförbundet när man kan göra det själv? Hur kan Samordningsförbundet visa att genom samverkan används medlemsorganisationens resurser effektivare? Vi funderar i termer av kortare handläggningstider, effektivare möten, etc., men har ingen klar bild av hur vi kommer vidare.

Implementering/förändringsarbete; Styrlogiker;

Hur implementerar man dokumenterat goda arbetssätt i ordinarie verksamhet efter att ett projekt är slut? Vad är avgörande för att dessa metoder och arbetssätt ska fortleva i verksamheten, och hur påverkas deras fortlevnad av den rådande logiken i organisationen?

Samordningsförbundet i Uppsala län ska främja samverkan mellan sina medlemmar - Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, landstinget samt länets åtta kommuner – för att på ett resurseffektivt sätt skapa aktiviteter vars syfte är att individer som är i behov av samordnade arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser ska återfå sin arbetsförmåga. Vi finansierar projekt som medlemmarna bedriver - ofta med gott resultat. Men hur implementerar man goda arbetssätt i ordinarie linjeverksamhet när ett projekt är slut? Vi upplever att olika typer av organisationer - myndigheter, kommuner och landsting – har olika logiker och grader av utrymme för att implementera nya arbetssätt.

Hur kan kommuner skapa förutsättningar för medborgarnas delaktighet inför beslut och planering av samhällsutveckling och välfärdsservice?

Samhället blir allt mer komplext och det finns inga enkla svar på många av de samhällsproblem som kommuner ställs inför. Samtidigt är medborgarna allt mer individualistiska och vill delta i att forma den vardag de lever i. Hur kan kommuner arbeta för att skapa förutsättningar för dialog med medborgarna? Vilka är de viktiga skillnaderna mellan olika grupper i befolkningen som behöver beaktas i kommuners strävan efter dialog och delaktighet? Vari ligger utmaningarna – är det en fråga om att nå ut till medborgarna om att möjligheten till dialog och påverkan finns? Eller är det en fråga om intern organisation och inställning i kommuner?

Segregering; Utanförskap, Urbanisering; Värderingsförskjutning; Demokrati;

Hur påverkar socioekonomisk segregering och känslor av utanförskap demokratin? Vad krävs, och av vem, för att hantera dessa spänningar?

Sverige är det land i Europa som har den snabbaste urbaniseringstakten, och allt fler flyttar till storstadsregioner. Detta tenderar att skapa spänningar mellan stad och landsbygd men också mellan områden inom staden som blir mer och mer socioekonomiskt uppdelad. När de sociala klyftorna inom en stad ökar skapas områden där många medborgare upplever att de inte blir lyssnade till och där förtroendet för det demokratiska systemet är lågt. Hur påverkar känslan av utanförskap och frustration över ojämlika livschanser synen på hur man lever i en demokrati och hur man ser på att följa demokratiska principer?
Valresultatet ger dessutom signaler om en ev. förändring av värderingar i samhället, ska detta ses som en följd av dessa ökade spänningar och hur påverkar detta vårt demokratiska system?

Ansvarsfördelning; Politiker; Tjänstemän;

Vad krävs för att öka genomslag och resultat av politiken i styrning och ledning? Hur måste samspelet mellan ledande politiker och tjänstemän utvecklas för att möta ett allt mer komplext samhälle?

Det behövs en arbetsfördelning mellan politiker och tjänstemän. Trots att ansvaret enligt kommunallagen ligger på den politiska ledningen. Ett bra samarbete ökar möjligheten för politiska beslut att få genomslag och ge resultat för medborgarna.
- Säger vi, men stämmer det? Vad är ett bra samarbete? Ökar det resultatet för att politiska beslut märks i verksamheten när medarbetare möter brukare/medborgare? Märker medborgarna av de politiska besluten?
Det enklaste sättet att fördela arbetet och ansvaret är att skilja mellan vad och hur frågor, men det räcker inte. Det finns en stor gråzon där det inte är självklart vem som ska göra vad. I denna zon mellan vad- och hur - frågor finns frågor som bäst bör hanteras löpande och som är svåra att reglera med generella regler. Vardagen underlättas av ett fungerande samarbete och ett förtroende för varandra.
- Eftersom dessa frågor inte är reglerade upptar de mycket tid av ledningen, både den politiska och cheferna. Vi tror oss veta att det blir mer och mer komplext i samhället och hur ska ledningen möta det? Kanske förväntar sig många svar direkt av den de pratar med och kanske hinner man inte alltid diskutera vem som ska göra vad i olika frågor.

Ledarskap; Ledningsgruppsarbete;

Vad kännetecknar ett väl fungerande ledningsgruppsarbete där man styr och leder mot bättre resultat för dem man finns till för?

Vilken forskning belyser vad ett effektivt ledningsgruppsarbete är t.ex. hur man genom resultatstyrning och uppföljning samt verksamhetsutveckling/förutsättningar för innovation tar ett gemensamt helhetsansvar för t.ex. "kommunkoncernen" eller för regionens/kommunens mest centrala utmaningar. Vad kännetecknar ett ledarskap som förmår att kombinera produktion och kultur samt närhet till den operativa verksamheten med förmågan att leda och navigera strategiskt?

SKL driver idag ett framgångsrikt projekt med namnet ”Leda för resultat i socialtjänsten” som syftar till att förbättra resultatstyrningen och därmed resultaten för brukarna inom socialtjänsten. I samband med detta har vi blivit varse att det saknas arenor där kommundirektörer, och i viss mån förvaltningschefer, kan mötas för att diskutera och utbyta erfarenheterna på temat ledning och styrning. Samtidigt driver SKL ”Öppna Jämförelser”, där bland andra kommuner kan jämföra information om kvalitet, resultat och kostnader med varandra. Syftet är att stimulera till analys av den egna verksamheten, att lära av varandra, förbättra kvaliteten och effektivisera verksamheten. Vi undersöker nu möjligheten att erbjuda arenor där representanter från den högsta ledningen, främst kommundirektörer, kan mötas för gemensamt erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling inom området. I arbetet med att identifiera relevanta behov har bland annat frågor kring arbetet i ledningsgruppen lyfts fram (se ovan).

Interorganisatorisk styrning; Upphandling; Innovation; Verksamhetutveckling; Uppföljning;

Hur kan kommuner skapa utrymme för innovation och engagemang hos välfärdsproducenter utan att möjligheten till ansvarsutkrävande suddas ut?

Det finns två huvudsakliga skäl till att kommuner behöver ge välfärdsproducenter ett större handlingsutrymme än de traditionella ska-krav som ställs upp i avtal. Det ena skälet handlar om innovationsutrymme, det andra om engagemangsutrymme hos frivilliga välfärdsproducenter.
Innovationsutrymme: Kommuner behöver kunna ta till vara den professionella kunskap som utförare har av hur målgruppers behov kan mötas. Dagens relativt hårt skrivna avtal med detaljerade ska-krav ger inte tillräckligt utrymme för kreativa arbetssätt.

Engagemang hos frivilliga välfärdsproducenter: Det blir allt vanligare att företag, ideella organisationer och tillfälliga medborgarinitiativ genomför frivilliga välfärdsinsatser i samhället. Det innebär att kommuner behöver hitta bra sätt att stödja redan befintliga initiativ och till att öka utbytet av goda lösningar mellan frivilliga välfärdsproducenter. Sådant stöd kan inte utgå från kommuners strävan efter att diktera och kontrollera välfärdsproducentens uppdrag. Sådant stöd måste istället utgå från att kommuner har ett förtroende för välfärdsproducentens uppsåt så att välfärdsproducentens engagemang inte kvävs.

Fokus behöver gå från byråkrati och granskning till förtroende och dialog utifrån en gemensam vilja att göra det som blir bäst för medborgarna. Men det finns ett dilemma. Ett större handlingsutrymme ökar ”responsibility” hos välfärdsproducenter, men försvårar ”accountability”. Det blir alltså lättare för välfärdsproducenten att laga efter läge, vara kreativa och göra lokala anpassningar, men svårare för kommuner och kommuners medborgare att utkräva ansvar och kontrollera om de resurser kommuner lägger på att ge stöd till välfärdsproducenter faktiskt omsätts till medborgarnytta.

Frågan ställs av Uppsala kommun och Sveriges Kommuner och Landsting gemensamt.

Interorganisatorisk samverkan; Ansvarsfördelning; Politisk styrning; Hur påverkas styrning och uppföljning när ansvar och operativt arbete i välfärdsbyggandet delas mellan flera olika parter?

Byggandet av välfärd sker i ökad utsträckning med inblandning av ett flertal parter, t.ex. samarbeten mellan kommuner, arbete i nätverk, och offentliga organisationers samverkan med civilsamhället. Hur påverkas styrning och uppföljning när ansvar och operativt arbete i välfärdsbyggandet delas mellan flera olika parter? Vem ansvarar för vad? Stärker eller försvagar detta den politiska styrningen?

Mätetal; Uppföljning; Kvalitet; Produktivitet; Skola;

Hur ska man mäta kvalitet i välfärd så att det blir trovärdigt, rättssäkert och hållbart över tid för att bedöma huruvida verksamheten uppfyller de krav som ställs på ett kvalitetsarbete?

Ett systematiskt förbättringsarbete ökar kvaliteten och minskar kostnaderna. Det är vanligt att bra kvalitet likställs med en upplevelse av den som får tjänsten. Denna typ av kvalitetsbegrepp bygger således på att man mäter resultatet av en tjänst eller förbättring genom att mäta upplevelsen hos mottagaren. Även om upplevd nöjdhet hos mottagaren kan skapa mervärde för den som levererar tjänsten och kan bidra till att stärka kommunens varumärke är det ett svagt mått för att mäta kvalitet. Tidigare forskning inom ekonomisk psykologi, bland annat av Daniel Kahneman, visar att det inte går att göra en direkt koppling mellan kvaliteten i en verksamhet och brukarnöjdheten. Det är också lätt att hamna i att mäta vad som produceras istället för att mäta uppnådd kvalitet utifrån medborgarnas behov och önskningar samt samhällsekonomiskt och effektiv användning av de gemensamma resurserna, d.v.s. hur hög kvalitet vi kan uppnå för varje skattekrona.

Utmaningen för kommunen är inte att det finns begränsad mängd datamaterial, utan att sortera i den stora floran av data samt att veta att vi mäter det vi avser att mäta. Till exempel använder sig kommunen av Sveriges Kommuner och Landstings databas Kolada. Här finns information från brukarundersökningar, kommunala räkenskaper och mycket mera. Sammanlagt består databasen av mer än 3 500 olika variabler. Det finns dock ännu inte på nationell nivå framtaget något övergripande produktivitets- eller kvalitetsmått som kommunerna och landstingen kan styra verksamheten efter.

Ett exempel är skolan, där det råder delade meningar om vad kvalitet innebär och hur den bör mätas. Kunskapsresultat i form av betyg och provresultat utgör ett sätt att försöka beskriva kvalitet, att mäta måluppfyllelsen. Andra sätt att närma sig kvalitetsbegreppet är som ovan nämnts att se till brukarnas upplevelser. I Uppsala mäts exempelvis hur föräldrar upplever kvaliteten i förskolan och elevers upplevelse av skolan via enkäter. I det sammanhanget används mer mjuka indikatorer. Vilka exempel finns det på att kvaliteten i svensk utbildning förbättrats av att mätas och vilka mått är effektiva att använda?

Frågan ställs av Uppsala kommun och Sveriges Kommuner och Landsting gemensamt.

Social hållbarhet; Mätetal; Styrsystem; Implementering/förändringsarbete;

Hur kan kommunen säkerställa sitt samhällsuppdrag att skapa förutsättningar för jämlika, hälsofrämjande och hållbara miljöer och samhälle?
• Hur integrerar man social hållbarhet i all kommunal styrning och ledning?
• Hur mäter och analyserar man problemet samt bedömer effekten av olika åtgärder?
• Vilka indikatorer skulle ett index för social hållbarhet bygga på?

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har presenterat fem rekommendationer (Gör jämlikt - gör skillnad, 2013) som kommuner och landsting och regioner kan arbeta med för att stärka den sociala hållbarheten:

1. Integrera jämlikhet i hälsa i all politik och i ordinarie styrning och ledning
2. Mät och analysera problemet och bedöm effekterna av olika åtgärder
3. Ge alla barn och unga en bra start i livet
4. Ge alla förutsättningar till egen försörjning
5. Skapa hälsofrämjande och hållbara miljöer och samhällen

Det genomsnittliga hälsoläget bland Uppsalas befolkning är bra. Trots den positiva utvecklingen står Uppsala, i likhet med övriga kommuner i landet inför utmaningen att hälsoskillnaderna i vissa fall ändå ökar mellan grupper i samhället avseende kön, socioekonomiska faktorer, etnisk tillhörighet samt utifrån geografiska områden. Detta ställer krav på kommunen och arbetet för ökad social hållbarhet kan inte längre fokusera på "lika till alla", utan på att göra skillnad, på att se människors behov och förutsättningar. Samtidigt har Uppsala en hög tillväxt och expanderas i hög takt samt följer den demografiska utvecklingen som övriga landet. För att kommunen ska kunna uppnå målet att skapa förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen och samtidigt nå en mer samhällsekonomiskt effektiv användning av de gemensamma resurserna behöver det sociala perspektivet få ett större fokus i all samhällsplanering och beslutsfattande.

Även om det på nationell nivå finns rekommenderade åtgärder för social hållbarhet så finns det utmaningar för kommunen att omsätta detta i praktisk handling.

Medborgardialog; Ungdomars engagemang; Barnkonventionen

Hur kan kommuner skapa förutsättningar för medborgarnas delaktighet inför beslut och planering av samhällsutveckling och välfärdsservice? Inte minst - givet att barnkonventionen ska bli lag - hur kan kommuner integrera barn och ungdomars bästa med deras rätt att komma till tals i frågor som berör dem?

Samhället blir allt mer komplext och det finns inga enkla svar på många av de samhällsproblem som kommuner ställs inför. Samtidigt är medborgarna allt mer individualistiska och vill delta i att forma den vardag de lever i. Dessutom ska barnkonventionen bli lag, vilket innebär att kommuner behöver säkerställa uppfyllandet av barns rättigheter. Hur kan kommuner arbeta för att skapa förutsättningar för dialog med medborgarna? Vilka är de viktiga skillnaderna mellan barn/ungdomar och andra åldersgrupper i befolkningen som behöver beaktas i kommuners strävan efter dialog och delaktighet? Vari ligger utmaningarna – är det en fråga om att nå ut till medborgarna om att möjligheten till dialog och påverkan finns? Eller är det en fråga om intern organisation och inställning i kommuner?

Stadsplanering; Boendeintegration/segregering; Socialt kapital;

Går det att bygga sig till socialt kapital?

Socialt kapital och social stabilitet och kontroll eftersträvas inom såväl den fysiska samhällsplaneringen som i sociala insatser av olika slag. Att försöka skapa förutsättningar för möten mellan människor och småskalighet för att minska anonymitet kan vara två sätt att bidra till en grannsämja som kan förbättra det sociala kapitalet. En blandning av bostadstyper och upplåtelseformer på liten geografisk skala kan ge större möjlighet för att människor i olika socioekonomisk situation och i olika livsskeden möts än en mer storskalig uppdelning. Vidare är stabilitet (låg omflyttning) något som kan eftersträvas då det ger förutsättningar för närmare grannskapsrelationer vilket kan bidra till de sociala relationerna i ett område. Boverket kom nyligen ut med en publikation, Flyttmönster till följd av omfattande renoveringar, som visar på att omflyttningen ökar vid omfattande renoveringar. Hur påverkar en ökad omflyttning den sociala stabiliteten i ett bostadsområde? Tenderar dessa renoveringar och kompletteringsbebyggelse att förstärka eller minska segregationen? Vad finns det för olika typer av metoder eller tillvägagångssätt som kan tillämpas vid reformering och renovering av ett område för att främja socialt kapital och integration och förebygga risken för gentrifiering, ökad segregation och social instabilitet? Kan insatser på områdesnivå leda till resultat i form av en ökad integration om segregationen snarare kan förklaras på stads eller samhällsnivå, eller krävs andra typer av insatser?

Arbetsliv; Rehabiliteringsinsatser; Intersektionalitet; HRM;

Hur skall vi utforma arbetslivsinriktade insatser så att de möter upp faktiska behov och överensstämmer med efterfrågan hos kvinnor och män med olika former av psykisk ohälsa?

Fråga angående arbetslivsinriktade insatser för kvinnor och män med psykisk ohälsa

– Behoven hos kvinnor och män i målgruppen behöver identifieras och definieras
– Analys- och uppföljningsmodell behöver tas fram

Arbetslivsinriktade satsningar i Uppsala kommun
Inom Uppsala kommun pågår ett flertal arbetslivsinriktade satsningar, bland annat välfärdsjobb, som är en anställning inom en kommunfinansierad verksamhet där personer ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och få anställning under ett år med avtalsenlig lön.. Den anställde kommer också in i de olika trygghetssystemen inom Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Uppsala kommun driver även i samarbete med landstinget i Uppsala län projektet ISAmverkan, som syftar till att ge individuellt stöd till arbete, arbetscoaching, för personer med olika typer av psykisk ohälsa. Projektet finansieras av Samordningsförbundet i Uppsala län, som arbetar för att skapa aktiviteter som syftar till att individer som är i behov av samordnade arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser ska återfå sin arbetsförmåga.

Av en utvärdering av ovan nämnda projekt, framgår att arbetet med att stärka personer med psykisk ohälsa i arbetslivsrelaterade frågor bidragit till en ökad upplevelse av välbefinnande och självskattad hälsorelaterad livskvalitet. Det är särskilt gällande för de projektdeltagande männen, där ökningen är signifikant. För kvinnorna är däremot ökningen marginell. Det är dock fler kvinnor än män som är sjukskrivna från sina arbeten och tvingas avsluta sitt arbetsliv i förtid av hälsorelaterade skäl, vilket medfört att Arbetsmiljöverket fått i regeringsuppdrag att utföra särskilda insatser för att få bukt med detta . Den könssegregerade arbetsmarknaden, tillsammans med att kvinnodominerade yrken värderas lägre än mansdominerade, anses vara en av de yttersta orsakerna till detta .

I Uppsala kommun skall resurser, medborgarservice och myndighetsutövning fördelas, utformas och ges likvärdigt till samtliga kommuninvånare oavsett kön . För att kommunen/landstinget ska kunna arbeta fram arbetslivsinriktade insatser och satsningar som tillgodoser faktiska behov behöver dessa behov identifieras. Utmaningen blir således att finna en riktning på arbetslivsinriktade insatser så att de möter upp behoven hos både gruppen kvinnor och gruppen män och samtidigt är i samklang med det som efterfrågas hos individen. Ingen av dessa grupper är homogen varför ett intersektionellt perspektiv bör användas och belysas. Ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt är att föredra. Relevanta utgångspunkter och forskningsperspektiv kan vara: Nationalekonomi, Genusvetenskap, Sociologi/ Sociologi med inriktning arbetsliv, organisation och personal, AOP/Socialpsykologi.

Sociala investeringar; Förebyggande insatser; Återföringsmodell;

Varför bör kommunerna arbeta med sociala investeringar och vilka kontextuella förhållanden bör beaktas, tex ägarskap? Hur bör detta organiseras och styras? Hur vet vi att vi gör rätt? Om man ska ha en återföringsmodell, hur ska det organiseras på bästa sätt?

Dagens välfärd får inte finansieras på ett sätt som vältrar över kostnader på framtida generationer. Genom förebyggande insatser och sociala investeringar som minimerar och undviker framtida kostnader förbättras den. Idag finns det en stor medvetenhet bland kommunerna om värdet av tidiga och sociala investeringar och att det ofta lönar sig, både mänskligt och ekonomiskt, att ge rätt stöd i rätt tid. En god investering innebär rätt insats på rätt nivå vid rätt tidpunkt.
Det har gått en trend bland kommuner i att införa sociala investeringsfonder. Tanken med sociala investeringar är att uppmuntra att hitta nya vägar för ett gemensamt arbete som leder till att färre människor hamnar i sociala och ekonomiska problem. Trots det är det svårt att synliggöra det i den kommunala budget- och planeringsarbetet. Själva investeringstänkandet kräver god utvärdering av metoder och en aktiv styrning och ledning. I förslag till kommunens mål och budget (IVE) för 2015-2018 finns det ett uppdrag om att ta fram riktlinjer för sociala investeringar, vilket föranleder ett intresse av att få frågeställningen belyst.

Interorganisatorisk styrning; Upphandling; Innovation; Verksamhetutveckling; Uppföljning;

Hur kan kommuner skapa utrymme för innovation och engagemang hos välfärdsproducenter utan att möjligheten till ansvarsutkrävande suddas ut?

Det finns två huvudsakliga skäl till att kommuner behöver ge välfärdsproducenter ett större handlingsutrymme än de traditionella ska-krav som ställs upp i avtal. Det ena skälet handlar om innovationsutrymme, det andra om engagemangsutrymme hos frivilliga välfärdsproducenter.
Innovationsutrymme: Kommuner behöver kunna ta till vara den professionella kunskap som utförare har av hur målgruppers behov kan mötas. Dagens relativt hårt skrivna avtal med detaljerade ska-krav ger inte tillräckligt utrymme för kreativa arbetssätt.

Engagemang hos frivilliga välfärdsproducenter: Det blir allt vanligare att företag, ideella organisationer och tillfälliga medborgarinitiativ genomför frivilliga välfärdsinsatser i samhället. Det innebär att kommuner behöver hitta bra sätt att stödja redan befintliga initiativ och till att öka utbytet av goda lösningar mellan frivilliga välfärdsproducenter. Sådant stöd kan inte utgå från kommuners strävan efter att diktera och kontrollera välfärdsproducentens uppdrag. Sådant stöd måste istället utgå från att kommuner har ett förtroende för välfärdsproducentens uppsåt så att välfärdsproducentens engagemang inte kvävs.

Fokus behöver gå från byråkrati och granskning till förtroende och dialog utifrån en gemensam vilja att göra det som blir bäst för medborgarna. Men det finns ett dilemma. Ett större handlingsutrymme ökar ”responsibility” hos välfärdsproducenter, men försvårar ”accountability”. Det blir alltså lättare för välfärdsproducenten att laga efter läge, vara kreativa och göra lokala anpassningar, men svårare för kommuner och kommuners medborgare att utkräva ansvar och kontrollera om de resurser kommuner lägger på att ge stöd till välfärdsproducenter faktiskt omsätts till medborgarnytta.

Frågan ställs av Uppsala kommun och Sveriges Kommuner och Landsting gemensamt.

Innovation; Verksamhetsutveckling; Implementering/förändringsarbete;

Implementering av innovationer och ny teknik - hur kan vi göra detta effektivt och samtidigt värna om/ utveckla/ stärka personalen och låta dem vara en resurs vid utveckling och införande?

Idag saknar kommunens ett beprövat upplägg vad gäller genomgripande implementeringsarbete som utgår från att den inblandade personalen är i centrum. För att verksamhetsutveckling ska bli en accepterad och intressant del hos personalen måste densamma vara delaktig. En modell (er) för framgångsrikt implementeringsarbete måste tas fram.

Mätetal; Uppföljning; Kvalitet; Produktivitet; Skola;

Hur ska man mäta kvalitet i välfärd så att det blir trovärdigt, rättssäkert och hållbart över tid för att bedöma huruvida verksamheten uppfyller de krav som ställs på ett kvalitetsarbete?

Ett systematiskt förbättringsarbete ökar kvaliteten och minskar kostnaderna. Det är vanligt att bra kvalitet likställs med en upplevelse av den som får tjänsten. Denna typ av kvalitetsbegrepp bygger således på att man mäter resultatet av en tjänst eller förbättring genom att mäta upplevelsen hos mottagaren. Även om upplevd nöjdhet hos mottagaren kan skapa mervärde för den som levererar tjänsten och kan bidra till att stärka kommunens varumärke är det ett svagt mått för att mäta kvalitet. Tidigare forskning inom ekonomisk psykologi, bland annat av Daniel Kahneman, visar att det inte går att göra en direkt koppling mellan kvaliteten i en verksamhet och brukarnöjdheten. Det är också lätt att hamna i att mäta vad som produceras istället för att mäta uppnådd kvalitet utifrån medborgarnas behov och önskningar samt samhällsekonomiskt och effektiv användning av de gemensamma resurserna, d.v.s. hur hög kvalitet vi kan uppnå för varje skattekrona.

Utmaningen för kommunen är inte att det finns begränsad mängd datamaterial, utan att sortera i den stora floran av data samt att veta att vi mäter det vi avser att mäta. Till exempel använder sig kommunen av Sveriges Kommuner och Landstings databas Kolada. Här finns information från brukarundersökningar, kommunala räkenskaper och mycket mera. Sammanlagt består databasen av mer än 3 500 olika variabler. Det finns dock ännu inte på nationell nivå framtaget något övergripande produktivitets- eller kvalitetsmått som kommunerna och landstingen kan styra verksamheten efter.

Ett exempel är skolan, där det råder delade meningar om vad kvalitet innebär och hur den bör mätas. Kunskapsresultat i form av betyg och provresultat utgör ett sätt att försöka beskriva kvalitet, att mäta måluppfyllelsen. Andra sätt att närma sig kvalitetsbegreppet är som ovan nämnts att se till brukarnas upplevelser. I Uppsala mäts exempelvis hur föräldrar upplever kvaliteten i förskolan och elevers upplevelse av skolan via enkäter. I det sammanhanget används mer mjuka indikatorer. Vilka exempel finns det på att kvaliteten i svensk utbildning förbättrats av att mätas och vilka mått är effektiva att använda?

Frågan ställs av Uppsala kommun och Sveriges Kommuner och Landsting gemensamt.