Lista med frågor

Hur kan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen på bästa sätt arbeta med de individer som nekas fortsatt sjukpenning och behöver söka nytt arbete i samband med detta, utifrån nuvarande lagstiftning och regelverk?

Personer som bedöms ha arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbeten men som inte kan gå tillbaka till arbete hos sin arbetsgivare eller saknar arbetsgivare har möjligheten att övergå till Arbetsförmedlingen som arbetssökande när beslut om indragen sjukpenning fattas av Försäkringskassan.

Arbetsförmedlingen rapporterar ett ökat antal individer som med anledning av indragen sjukpenning skriver in sig på Arbetsförmedlingen. Många av individerna har inte valt att delta i ett överlämningsmöte mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och flera av dem upplever att deras hälsotillstånd fortsatt hindrar dem att arbeta eller söka arbete.

Det behövs nya, innovativa och ändamålsenliga stödstrukturer för att kunna stödja dessa individer att förbereda sig att söka efter, hitta och behålla ett nytt arbete. Ämnet har varit aktuellt i media under det senaste året, ett exempel är följande inslag från Sveriges Radio:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6583070

Vilken roll spelar de nyanländas hälsotillstånd för den bristande arbetsmarknadsintegrationen i Sverige?

Vi vet utifrån tidigare gjord forskning både samhällsvetenskaplig och epidemiologisk att hälsotillståndet är mycket tydligt kopplat till svagt utfall på arbetsmarknaden. Människor med dålig hälsa kan inte ta till sig eller ens delta i utbildning på samma sätt som andra och uppnår då inte erforderliga kunskaper och kompetens. Därtill så finns det en del som tyder på att människor med dålig hälsa tenderar att sållas bort i anställningsprocessen och lägg till detta också att hälsoproblem ofta är ett skäl till att människor lämnar sitt arbete. Troligen är orsakssambanden dubbelriktade. Det är ju också ett faktum att människor med svag ställning på arbetsmarknaden kan få sämre hälsotillstånd, både fysiskt och psykiskt.

Hälsotillståndets roll för att förklara och förstå den stora klyftan på arbetsmarknaden mellan nyanlända och svenskfödda tycks vara lite utforskat. Vad vet vi i dagsläget om den roll som de nyanländas hälsa spelar för den bristande arbetsmarknadsintegrationen i Sverige?

Vi vet ju att nyanlända kan ha befunnit sig på flykt under lång tid och har då inte haft tillgång till hälso- och sjukvård och kommer ofta från sammanhang och länder där samhällelig infrastruktur fallit samman på grund av krig eller inbördes konflikter. Kan det vara så att hälsa hänger ihop med humankapital i betydligt större utsträckning hos nyanlända, att de med svag hälsa också är de som har mycket litet humankapital och därmed har två faktorer emot sig på arbetsmarknaden?

Delegationen för migrationsstudier (Delmi) upprättades november 2013 av regeringen, och är en oberoende kommitté som initierar och finansierar studier på migrations- och integrationsområdet. Delmi förmedlar forskningsresultat som ska ge underlag till framtida migrationspolitiska beslut samt bidra till samhällsdebatten. Delmi är dubbelt oberoende, både gentemot sin uppdragsgivare och de forskare som anlitas. Hittills har Delmi publicerat ca 20 studier, varav flera antologier, och har ungefär lika många projekt som löper.

Vilka för- och nackdelar finns med olika former av (flykting)mottagande vad gäller boende?

En viktig debatt som förts sedan många år tillbaka rör mottagande och boende för nyanlända. Bland annat Mottagandeutredningen arbetar just nu med frågorna. Ska man uppmuntra till och facilitera eget boende (EBO) eller snarare placera ut människor i olika kommuner i landet efter att man fått uppehållstillstånd? Frågan rör inte bara vilket förväntat utfall som kommer av att välja olika lösningar utan också relationen mellan stat och kommuner. Bör staten gripa in i det kommunala självstyret genom att utplacera nyanlända? En annan dimension gäller incitamentens roll. Om man kringskär eller förbjuder Ebo kan incitamenten till att ta tag i en viktig del av sin egen tillvaro (boendet) minska. Hur ska det ställas emot eventuellt positiva konsekvenser på makronivå?

Delegationen för migrationsstudier (Delmi) upprättades november 2013 av regeringen, och är en oberoende kommitté som initierar och finansierar studier på migrations- och integrationsområdet. Delmi förmedlar forskningsresultat som ska ge underlag till framtida migrationspolitiska beslut samt bidra till samhällsdebatten. Delmi är dubbelt oberoende, både gentemot sin uppdragsgivare och de forskare som anlitas. Hittills har Delmi publicerat ca 20 studier, varav flera antologier, och har ungefär lika många projekt som löper.

Vi skulle gärna ta del av fördjupade insikter i frågan om migration och välfärdsstaten – på vilka sätt har den här problemformuleringen utforskats? Vilka empiriska underlag finns tillgängliga?

I forskningslitteraturen (främst statsvetenskaplig) finns en långtgående diskussion om förhållandet mellan internationell migration och nationell välfärd och huruvida dessa två idéer/koncept är oförenliga eller om de tvärtom stärker varandra. Å ena sidan framförs hypotesen om välfärdschauvinism, d.v.s. att generösa välfärdssystem förutsätter en mer reglerad migrationspolitik och striktare integrationskrav (Freeman 1986; Goodhart 2013). Å andra sidan hävdar vissa att välfärdsinstitutioner snarare tenderar att utvidga solidariteten, stärka tilliten, och främja uppfattningen om att staten ska skydda och tillhandahålla resurser för individen (även icke-medborgare) (Mau & Burkhardt 2009) samt är viktiga för att garantera migranters rättigheter genom dess inkluderande och icke-diskriminerande logik (Banting & Kymlicka 2006).

Delegationen för migrationsstudier (Delmi) upprättades november 2013 av regeringen, och är en oberoende kommitté som initierar och finansierar studier på migrations- och integrationsområdet. Delmi förmedlar forskningsresultat som ska ge underlag till framtida migrationspolitiska beslut samt bidra till samhällsdebatten. Delmi är dubbelt oberoende, både gentemot sin uppdragsgivare och de forskare som anlitas. Hittills har Delmi publicerat ca 20 studier, varav flera antologier, och har ungefär lika många projekt som löper.

Integration på arbetsmarknaden - Hur kan och bör våra arbetsmarknadsinstitutioner anpassas till en förändrad sammansättning av arbetskraften i takt med ökad invandring?

En politiserad fråga i Sverige handlar om hur arbetsmarknadssystemen kan och bör anpassas till en förändrad sammansättning av arbetskraften i takt med ökad invandring. Vilka forskningsunderlag finns det kring olika etableringsåtgärder på arbetsmarknaden för nyanlända (instegsjobb, validering etc.)? Hur ser den internationella forskningen ut och i vilken mån finns det länderjämförande studier?

Delegationen för migrationsstudier (Delmi) upprättades november 2013 av regeringen, och är en oberoende kommitté som initierar och finansierar studier på migrations- och integrationsområdet. Delmi förmedlar forskningsresultat som ska ge underlag till framtida migrationspolitiska beslut samt bidra till samhällsdebatten. Delmi är dubbelt oberoende, både gentemot sin uppdragsgivare och de forskare som anlitas. Hittills har Delmi publicerat ca 20 studier, varav flera antologier, och har ungefär lika många projekt som löper.

DO skulle gärna diskutera med forskare vad vi kan behöva tänka på när vi lägger upp och planerar vårt arbete med tillsyn, vägledning och kunskapsspridning för att insatserna ska leda till förändring och på sikt ha bestående effekt.

DO har nu ett särskilt fokus på att arbeta mot risker för diskriminering inom bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och socialtjänsten. Diskriminering inom dessa områden kan påverka tillgången till bostad, tillgången till arbete liksom arbetsvillkoren, och påverka likabehandling inom socialtjänsten. Vi vill inom ramen för bland annat dessa sektorer verka för att lagstiftningen mot diskriminering följs. Lagstiftningen om aktiva åtgärder (3 Kap. DL) har nyligen förstärkts och efterfrågan på stöd och vägledning från DO är med anledning av detta nu särskilt stor. DO skulle gärna diskutera med forskare vad vi kan behöva tänka på när vi lägger upp och planerar vårt arbete med tillsyn, vägledning och kunskapsspridning för att insatserna ska leda till förändring och på sikt ha effekt. Hur kan vi gå tillväga för att identifiera utmaningar i samband med tillämpningen av diskrimineringslagstiftningen?

DO:s uppdrag är att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering. Vi riktar in oss på områden där vi identifierat särskilda förändringsbehov och arbetar strategiskt och långsiktigt för att nå resultat inom dessa.

Våra huvudsakliga uppgifter är att:

- utveckla och samla kunskap
- sprida och utbyta kunskap
- påverka och driva på
- utöva tillsyn.

Vilka faktorer påverkar diskrimineringen inom bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och socialtjänsten? Finns det en diskrimineringens dynamik inom dessa områden, och hur ser den i så fall ut ?

DO har nu ett särskilt fokus på att arbeta mot risker för diskriminering inom bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och socialtjänsten. Diskriminering inom dessa områden påverkar tillgången till bostad, tillgången till arbete liksom arbetsvillkoren, och påverkar likabehandling inom socialtjänsten. För att bättre kunna verka för att diskriminering motverkas inom dessa områden behöver DO mer och aktuell kunskap om hur diskriminering kommer till uttryck, vad som orsakar diskriminering och vilka konsekvenser diskriminering kan få samt hur diskriminering kan motverkas.

Sådan kunskapen gör det lättare för oss att utforma arbetet för åstadkomma förändring och arbeta främjande och förebyggande för att motverka diskriminering. Mer kunskap på området behövs särskilt när det gäller bostadsmarknaden och tillgången till bostad samt inom socialtjänsten.

DO:s uppdrag är att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering. Vi riktar in oss på områden där vi identifierat särskilda förändringsbehov och arbetar strategiskt och långsiktigt för att nå resultat inom dessa.

Våra huvudsakliga uppgifter är att:

- utveckla och samla kunskap
- sprida och utbyta kunskap
- påverka och driva på
- utöva tillsyn.

Hur väl kan dagens civilrättsligt orienterade ordning förmå att skydda rätten att inte diskrimineras mot bakgrund av de begränsningar som finns beträffande DO:s tillsynsmandat och sanktioner?

Diskrimineringslagstiftningens syfte är att motverka diskriminering. Frågan är hur väl dagens i huvudsak civilrättsligt orienterade ordning förmår att skydda den primära rätten att inte diskrimineras (snarare än den sekundära rätten att kompenseras när diskriminering har skett) mot bakgrund av de begränsningar som finns beträffande DO:s tillsynsmandat och sanktioner. Är de skadeståndsmöjligheter som finns tillräckliga för att verka avskräckande? Finns det andra modeller (inom andra rättsområden - konkurrensrätt, dataskydd, konsumentskydd m.m.) som skulle vara mer effektiva?

DO:s uppdrag är att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering. Vi riktar in oss på områden där vi identifierat särskilda förändringsbehov och arbetar strategiskt och långsiktigt för att nå resultat inom dessa.

Våra huvudsakliga uppgifter är att:

- utveckla och samla kunskap
- sprida och utbyta kunskap
- påverka och driva på
- utöva tillsyn.

1449: Hur kan vi utveckla metoder och processer i vårt arbete med att använda idrott som ett sätt att förhindra att unga människor marginaliseras och hamnar i kriminalitet, särskilt då utifrån idén att träna utomhus i det offentliga rummet för att minska risken att barn och ungdomar hamnar i problem?

1413: Hur kan vi säkerställa att vårt arbete med Nattfotboll leder till minskad kriminalitet i de områden där programmet genomförs?

1449: Idrott mot brott är en nybildad förening som har som ett första mål att med hjälp av idrott motverka brottslighet i Uppsala och främja en positiv självbild och samhällsintegration så att medborgare i utsatta områden känner sig delaktiga i samhället. Vi kommer särskilt att jobba i utsatta områden, där vi genom att engagera ungdomar och även vuxna kvinnor och män i gemsamma idrottsövningar, inte minst utomhus, för att se till att våra gemensamma miljöer blir trygga och välkomnande platser.

Vi kommer bland annat att:
- Få med ungdomar under 18 i gemensamma träningar, där vi även tar kontakt med deras föräldrar, och tydliggör för båda att den som delat i aktiviteterna inte ska begå brott, och att den som gör detta riskerar att stängas av från träningen
- Att generellt få föräldrar att röra sig mer i de miljöer ungdomar och barn vistas i på egen hand.
- Att medvetet försöka använda trängning till att få vuxna kvinnor, att bli mer synliga i det offentliga rummet där barn och ungdomar rör sig. Vi tror att de har en lugnande inverkan på ungdomar, då ”mamman” en person som man hyser stor respekt för. Vi planerar att ha både grupper med enbart kvinnor som tränar, och blandade grupper med kvinnor och män.
- Få med företrädare för olika delar av stat och kommun att delta i träningen, bland annat ”blåljuspersonal”, för att skapa ömsesidig respekt och bygga broar mellan ungdomar och de som jobbar i dessa yrken.

Vi är därför intresserade av att ha medverkan av forskare som kan följa vårt arbete och se hur vet fortskrider, så att vi kan utvärdera våra insatser och ta fram en modell för vårt arbete som vi kan sprida vidare till andra. Vi har också tänkt göra enkäter i området, där folk får svara på hur de upplever trygghet och trivsel i området innan etablerat vår verksamhet, och hur de upplever den efter att vi kommit igång med våra program. Där skulle input från forsning vara nyttigt.
Projektet syftar överlag till ökad integration och ett ökat samhällsengagemang i socialt utsatta områden. Barn och ungdomar i socialt utsatta områden som är i riskzonen för att hamna i en kriminell och destruktiv livsstil. Även barn och ungdomar som påbörjat en kriminell och/eller destruktiv bana men som ännu inte fastnat i en sådan identitet.

Det finns flera exempel på hur idrott och träning har fungerat som en bro ut ur svåra livssituationer. Genom att överkomma idrottsliga hinder och att utmana sina fysiska begränsningar så byggs självförtroende och respekt för den egna personen och för andra. Ur den självrespekten kommer goda val avseende hälsa, livsstil mm. Idrotten presenterar också lämpliga förebilder vilka kan tjäna som en katalysator till förändring.
Projektdeltagarna har själva egen erfarenhet av hur idrott och träning på ett positivt sätt påverkar utövarna.
Genom att bedriva utomhusträning (så kallade boot camps) på de platser i de aktuella områdena där målgruppen vistas knyts kontakter med målgruppen. Genom att engagera lokala idrottsprofiler som träningsledare så väcks intresse och viljan att vara med. Genom att även engagera poliser som ledare så kan träningen fungera som en brobyggare mellan det offentliga samhället och målgruppen.

Genom gemensamma intressen och gemensamma ansträngningar så byggs förtroende och individerna blir mottagliga för positiv påverkan.

För att ytterligare skapa incitament för målgruppen att delta så är avsikten att erbjuda de deltagare som visar att de är intresserade, och villiga att följa uppsatta riktlinjer, en yrkesutbildning till personlig tränare.

För mer information, se bilagorna.

1413: Vår erfarenhet säger att projektet Nattfotboll leder till minskad kriminalitet i de områden vi arbetar vi. Hur kan vi som organisation undersöka och säkerställa att den tesen stämmer? Givet att tesen stämmer, vad är nyckeln/framgångsfaktorerna för detta: På vilket vis påverkar Goodsports projekt Nattfotbollen kriminaliteten i lokalområdet?

Goodsport är en allmännyttig, opolitiskt och icke-vinstdrivande stiftelse som verkar för integration genom idrott för unga. Våra aktiviteter drivs tillsammans med ett brett nätverk av representanter från näringsliv, offentlig och ideell sektor som vill verka för integration genom idrott. Vi driver främst två projekt, Skolträffen och Nattfotbollen.

Nattfotboll bedrivs för unga kvällstid 21.00-24.00 fredagar och lördagar i idrottshallar i särskilt utsatta områden. Projektets primära målgrupp är killar och tjejer i åldrarna 13-25 år. Projektet syftar till att förebygga och motverka kriminalitet och öka fysisk aktivitet och gemenskap för målgruppen.

Få behöver övertygas om att verksamheten vi bedriver behövs men vår erfarenhet är att det förebyggande arbetet som Nattfotbollen utgör ofta är svårt att få gehör och finansiering för. Detta gäller särskilt offentlig sektor, som har det faktiska ansvaret för mycket av den problematik vi jobbar för att motverka; såsom utanförskap, segregation och kriminalitet. Vi har således stort behov av att effektivt kunna kommunicera utåt mot andra samhällsaktörer den faktiska skillnad vi gör för unga genom vår verksamhet. Samtidigt vill vi ha en mer systematisk kunskap om hur vårt arbete i praktiken bidrar till positiva förändringsprocesser, både för individer och lokalsamhället i stort, och vad det är i vårt sätt att arbeta och organiseras oss som kan gör att vi kan vara framgångsrika, och bli ännu bättre.

Hur kan regeringens delegation mot segregation bedriva arbete att inte enbart motverka effekterna av rådande segregation, utan också verka för att långsiktigt minska segregation?
OBS! Denna fråga kommer att behandlas under eftermiddagen

Regeringen har tillsatt en delegation mot segregation som har till uppgift att motverka och få bort segregationen i det svenska samhället. Delegationen kommer att verka utifrån regeringens reformprogram för att minska segregation och samhällsklyftor.

Syftet är att lyfta socialt utsatta områden och bryta segregationsmekanismer strukturellt. Reformprogrammet delas in i fem utvecklingsområden:
1. Bekämpa brottsligheten
2. Knäcka långtidsarbetslösheten
3. Lyfta skolorna och elevernas resultat
4. Stärka samhällsservicen och minska bostadssegregation och trångboddhet
5. Stödja civilsamhället och arbetet för demokratiska värderingar

Delegationen kommer att ha en samordnande och koordinerande funktion där programarbetet i praktiken kommer att bedrivas av kommuner, myndigheter och forskare. Delegationen kommer att ha medel för att finansiera projekt.

Man kan se frågan om åtgärder riktade mot segregation som uppdelad i två olika problemkomplex:
1. Åtgärder som syftar till att motverka effekterna av den segregation som existerar.
2. Åtgärder som syftar till att pressa tillbaka och få bort existerande segregation och förhindra nya former av segregation

Delegation vill gärna uppmärksamma det andra problemkomplexet. För att uppnå långsiktiga och robusta resultat är det viktigt att man har ett fokus på den typen av frågor. Här handlar det om att hitta sätt att varaktigt få bort segregation inom exempelvis boende, skolväsende och arbetsliv, och arbeta mot ett inkluderande samhälle, där samtliga boende i Sverige ska ha samman ,möjlighet att förverkliga sina mål och kunna leva ett gott liv.
Det rör stora strukturella frågor, som hur man skapar större rörlighet mellan olika områden, ett minskade av inkomstklyftor, tillgång till bra skolgång och mötesplatser där olika grupper i samhället på ett otvunget sätt kan träffas, samarbeta och bygga upp respekt för varandra.
Det handlar om att ta fram olika pro-aktiva långsiktigt verkande förslag.
Det är också viktigt att inte enbart ha fokus på utanförskapsområden då man talar om att undersöka segregationens effekter, utan också på hur mer välmående områden påverkas. Även där kan det uppkomma olika former av problem som i någon form kan kopplas till segregation, och som behöver adresseras för att varaktigt minska segregationen (oförmåga att sätta sig in i andras situation, rasism och fördomar, rekryteringsstrategier som utestänger personer ur utsatta grupper).

Reformprogrammet ska bygga på evidens och forskning. Vi skulle vilja få till stånd samverkan med forskare vilket bidrar till formulering av forskningsuppgifter som fokuserar på att hitta långsiktiga medel att minska segregationen.
Vi vill ha samverkan med forskning inom all de fem utvecklingsområden som delegationen kommer att fokusera på – vi är intresserade av att få veta hur åtgärder inom respektive område kan bidra till minskad segregation, och hur interaktionen mellan de olika områdena påverkar segregationen i stort, liksom hur åtgärder inom de olika områdena kan koordineras för att minska den övergripande segregationen.

Vidare är vi intresserade av att det utifrån samtliga enskilda forsknings- och samverkansprojekt färdigställs en analys som tar ett helhetsgrepp på hur åtgärder inom och mellan de fem områdena samfällt kan bidra till en effekt som minskar den aggregerade segregationen.

Se vidare information om delegationen i bifogade filer.

Hur kan regeringens delegation mot segregation organisera arbetet med att leda och koordinera regeringens reformprogram mot segregation för att på bästa sätt bidra till ett framgångsrikt programarbete?
OBS! Denna fråga kommer att behandlas under eftermiddagen

Regeringen har tillsatt en delegation mot segregation som har till uppgift att motverka och få bort segregationen i det svenska samhället.

Delegationen kommer att verka utifrån regeringens reformprogram för att minska segregation och samhällsklyftor. Syftet är att lyfta socialt utsatta områden och bryta segregationsmekanismer strukturellt. Reformprogrammet delas in i fem utvecklingsområden:
1. Bekämpa brottsligheten
2. Knäcka långtidsarbetslösheten
3. Lyfta skolorna och elevernas resultat
4. Stärka samhällsservicen och minska bostadssegregation och trångboddhet
5. Stödja civilsamhället och arbetet för demokratiska värderingar

Delegationen kommer att ha en samordnande och koordinerande funktion där programarbetet i praktiken i stort bedrivs av kommuner, myndigheter och forskare. Delegationen kommer att skriva avtal med de kommuner som väljer att ingå i programmet. Delegationen kommer att ha medel för att finansiera projekt.

I nuläget har delegationen inte hunnit bli operativ, men skall under året samlas på ett kansli, där ett tiotal personer får en stabslikande funktion.

Vi är nu i en uppstartsfas, och än så länge är det inte helt klart hur vi konkret ska forma vår verksamhet. Delegationen kommer att ha en samordnade och koordinerade roll, strategiskt policyskapande. Det skulle i detta läge vara intressant med feedback från forskare på hur vi på bästa sätt organiserar vårt arbete för att uppnå en maximal effekt utifrån vårt uppdrag att leda och koordinera programarbetet.

På vilket vi bygger vi och underhåller på bästa sätt upp nätverk och samverkan med andra myndigheter, kommuner, organisationer och forskare så att vårt arbete får de effekter vi önskar?
Hur kan vi skapa modeller, rutiner och metoder för hur vi organiserar och bedriver arbetet, fördelar medel till olika projekt, utvärderar olika insatser, mäter resultat, och genomför kommunikationsstrategier för att nå ut med information om det vi gör?

För mer information om delegationen, se bifogade filer.

Hur kan vi med hjälp av forskning i olika samverkansprojekt utveckla metoder och förhållningsätt som i praktiken stärker och utvecklar hållbarhet, teknologi, cirkulär ekonomi och cirkulära flöden?

Cirkulär ekonomi som synsätt behövs för att främja utveckling av ny hållbar teknik, nya system för energi- och materialanvändning, samt hållbara former för materialåtervinning och hantering av olika former av avfall. Cirkulär ekonomi bygger upp ett kretsloppstänkande där näringsliv, entreprenörer och brukare av produkter utvecklar en kompass för ett hållbart samhälle såväl lokalt, regionalt som globalt. Ett nytt perspektiv krävs som ersätter den allmänt rådande inställningen till vår miljöpåverkan, där resurser utvinns, förbrukas och sedan slängs, utan vare sig en reflektion över energieffekter eller miljöpåverkan. Cirkulär ekonomi skapar tillväxt inom en kretsloppsdesign som integreras i produktion, konsumentled och i samhället som helhet. ”Cradle-to-Cradle” är ett begrepp som väl stämmer med utformning av system för cirkulära resursflöden.

Cirkulära flöden omfattar:
1) Återvinning av produkt, former för återanvändning av produkter till förädling eller
återanvändning (bl a Remake, Upcycling).
2) Förlängning av produkters livscykel, att som ett alternativ till ägande hos konsument av
varor och produkter, dela, hyra eller leasa dessa. Idén bygger på återanvändning av nu befintliga produkter till ny konsument (återbruk), alternativa ägandeformer, samt låta nyproducerade varor delas, hyras eller leasas. Innebär att en produkt återanvänds flera gånger inom ramen för en tillämpad cirkulär ekonomi.
3) Produkthantering, att belysa hur företag och organisationer fysiskt hanterar lagerhållning, transporter, kassationer, reklamationer, returer, produktionsrester, avfallshantering,materialåtervinning, deponi, överproduktion samt energiåtervinning.
4) Produktdesign.
5) Mänsklig hållbarhet.

Vi skulle i olika samverkansprojekt vilja arbeta utifrån konkreta frågeställningar, exempelvis:

- Belysa, hitta och genomföra skalbara lösningar inom ramen för cirkulär ekonomi och cirkulära flöden. Hur ska detta bidra till konkreta verksamheter inom ramen för ekonomisk,social och ekologisk hållbar tillväxt?

- Belysa möjligheter med hantering av biobaserade material och olika former av återtillverkning i cirkulära flöden.

- Ta fram underlag till affärsmodeller, affärsredovisning, design av produkter, samt belysa system för recirkulering.

- Cirkulära flöden handlar inte enbart handlar om teknisk och ekonomisk återvinning av produkter, utan även av om påverkan på människor i utsatta livssituationer, och påverkan på kultur, miljö, klimat, nationer, folkgrupper, regioner och samhällen. Hur skulle sådana aspekt formuleras och tillämpas i ett sammanhang rörande cirkulära flöden?

Lindbergh HRM Consulting AB, i samarbete med Social Ekonomi Uppsala, ekonomisk förening

Hur kan vi i forskingssamverkan hitta nya lösningar som motverkar utslagning och marginalisering av ungdomar från utbildning, arbetsmarknad och samhälle?

Vissa grupper av ungdomar löper extra risk att marginaliseras, till exempel:
• Ungdomar som inte regelbundet går i skolan,och inte går ut grundskolan med gymnasiebehörighet eller går ut gymnasiet med högskolebehörighet.
• Elever med särskilda behov
• ”Hemmasittare”
• Elever med frånvaroproblematik
• Skolavhoppare utan egen försörjning
• Nyanländas introduktion i skolsystemet

Skolan är till för alla – men är inte anpassad för alla. Synen på hur skolan ”ska vara” behöver förändras.
Hur når vi dit för att förhindra att dessa grupper som i dag är riskzonen för att marginaliseras i fråga om utbildning, arbete och samhällsdeltagande?

Frågan har fångats upp av ett antal ESF-finansierade projekt (SKL – ”Plug In-projektet”,och Region Östergötland – ”Jagmed-projektet, Unga till utbildning och arbete”), samtNordiska rådet NVC - Nordens Välfärds Center (”Unga i Norden – Psykisk hälsa, arbete,utbildning”), Lidingö kommun (”Ökad skolnärvaro”), och många enskilda aktörer (urval): Magelungen (”HSP – HemmaSittarProgram”), Stockholms Stadsmission
(”Oneeighty”).

Plug In-projektet beskriver möjligheter till att förhindra studieavbrott i gymnasieskolan som en kombination av individuella och strukturella faktorer:
• Individcentrerat arbetssätt där man beaktar elevens helhetsbehov och hinder att komma till skolan (även utanför ett pedagogiskt stöd).
• Kartläggning och uppföljning av elevers frånvaro för att tidigt identifiera elever med låga resultat, låg närvaro och ”skolmisslyckanden”.
• Bemötande där elever blir sedda och uppmärksammade som individer.
• Flexibilitet där man bemöter elevers olika förutsättningar och behov med ett mindre traditionsbundet förhållningssätt.
• Samverkan och tydlighet mellan olika professioner och insatser i samhället där individens ramar sätts i fokus, snarare än organisationernas.

Hur kan vi i vår verksamhet i samverkan med forskare hitta gemensamma projekt som möjliggör för oss att vidareutveckla metoder och förhållningssätt som förhindrar att dessa riskgrupper marginaliseras i fråga om utbildning, arbete och samhällsdeltagande?

För mer information se bifogad bilaga.

Hur kan vi mäta social hållbarhet, och inte minst vilka ekonomiska vinster respektive kostnader som kan knytas till att genomföra eller inte genomföra investeringar i den fysiska miljön som har till syfte att stärka social hållbarhet?

NCC är av de största samhällsbyggarna i Norden, och då inte minst Sverige. Vi utför alla olika typer av byggprojekt och är väldigt aktiva inom bostäder och stadsutveckling. Vi vill bygga en hållbar stad som präglas av social hållbarhet där alla kan verka, leva och trivas. Vår gemensamma utmaning är hur vi kan tillgodose alla krav och önskningar som finns från samhället. En av de största utmaningarna är den sociala hållbarheten och vi vill hitta nya infallsvinklar och motivatorer till att skapa projekt som är vältänkta och trygga, samt inte minst miljöer där vi bidrar till integration och välfärd. Här vill vi ha hjälp av till exempel forskningen för att kunna skapa nya motivatorer till ett socialt hållbart samhälle

För att lyckas i vår ambition ser vi att det skulle behöva mer kunskap kring värdet av att göra investeringar som förväntas ha en positiv effekt på social hållbarhet. När beställare av våra tjänster överväger investeringar som kan hänföras till att stärka social hållbarhet händer det ibland att de anser att idén är god, men att de är ovilliga att genomföra projektet med hänvisning till att man inte anser sig har råd. Vi tycker det vore intressant att se en studie som försöker diskutera vilka kostnader som riskerar att uppkomma om man inte gör den typen av investeringar – till exempel om man inte bygger ut belysning, vilka ökade kostnader i form av ökad otrygghet, reell eller upplevd, brott och minskad vilja att etablera tjänster och service i området kan tänkas uppkomma?

Borde kanske den här typen av frågor lösas genom att föra samman de parter som berörs, (byggherrar, fastighetsägare, kommun, lokala affärsidkare, blåljuspersonal, boende) för att diskutera kostnadsfrågan i ett sådant större perspektiv?

Går det att hitta ett sätt att utvärdera de kostnader och vinster ur ett socialt hållbarhetsperspektiv som kan knytas till den typ av investeringar i den fysiska miljön som vi jobbar med?

Hur kan vi i praktiken ha användning för den forskning som bedrivs när det kanske både brister i tid och kunskap att kunna dra slutsatser till best-practice?

i praktisk verksamhet saknas ofta både kunskap och tid att arbeta så systematiskt som forskare gör när det gäller metodutveckling. Det är många ovidkommande variabler att ta hänsyn till och den praktiska verkligheten är inte lika välkontrollerad.

vI tänker specifikt inom området samordnad arbetslivsinriktad rehabilitering för återgång i arbete så är det extremt svårt att få en överblick om det finns metoder/insatser som har bra effekt och vad de ” aktiva ingredienserna är för framgångsrikt utfall. Detta gör att hjulet ofta uppfinns gång på gång igen, snarare än att man utgår från evidens och beprövad erfarenhet. Hur skulle forskningen kunna bidra för att förenkla för den praktiska verksamheten för att utvecklingen inom insatserna ändå går framåt och man drar nytta av den evidens som finns.?

Samordningsförbundet Uppsala län är finansiär av insatser som bedrivs i samverkan mellan fyra offentliga aktörer (länets kommuner, Regionen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan). Vårt uppdrag är att finansiera och sedan att följa upp insatser som sökts av aktörerna och som beviljats av vår styrelse. Vi äger själva inte några insatser/verksamhet.

Hur länge är en evidensbaserad metod egentligen evidensbaserad? Hur kan operativ verksamhet och forskningen mötas på bästa sätt för att säkerställa att evidensbaserade metoder svarar mot verksamhetens behov och verklighet?

Vi ser att kunskapen kring vad som är evidens och beprövad erfarenhet är ett utvecklingsområde. Alla pratar om vikten av evidens, men färre kanske har kunskap om vad evidens är. I operativ verksamhet anger man ofta att man använder sig av evidensbaserade metoder, samtidigt som man kanske inte funderat över vad evidensen egentligen utgör. Frågan blir då hur mycket den evidensbaserade metoden kan töjas för att möta verksamhet men ändå fortsätta vara evidensbaserad.

Evidensbaserade metoder är intressanta för den operativa verksamheten. Ibland kan det dock vara svårt att renodla verksamheten så att den överensstämmer med innehållet för den evidensbaserade metoden

På något sätt söker man legitimitet för att jobba med en fråga genom att säga att man jobbar – IPS-aktigt, KBT-influerat etc, utan att alltid fundera över om man använder en evidensbaserad metod i en helt annan kontext, mot andra målgrupper eller endast delar av metoden. . Till exempel att IPS riktar sig mot personer med vissa diagnoser, medan kommunerna ofta arbetar med en bredare målgrupp.

Frågan gäller om man kan stödja kommunerna i att använda evidensbaserade metoder på ett sätt som fungerar i deras verksamhet och om man kan/bör skapa sätt att diskutera vad i de olika metoderna som är grunden för evidensen och vad som kan förändras efter behov? Hur mycket avsteg man kan göra från studier i operativ verksamhet och fortfarande kalla det evidensbaserat? Hur kan operativ verksamhet och forskningen mötas på bästa sätt för att säkerställa att evidensbaserade metoder svarar mot verksamhetens behov och verklighet?

Hur kan vi gemensamt arbeta för att regelverket gällande ersättning vid sjukskrivningar kan anpassas för de branschspecifika villkor för arbetstid som finns inom olika branscher, exempelvis för flygande personal inom luftfarten?

Utgångspunkten för frågan är de intressekonflikter som uppstår då regelverk beslutade på politisk nivå blir svåra att implementera utan att enskilda arbetstagare drabbas av negativa effekter på grund av att regleringen inte går att anpassa till vissa branschers specifika arbetstidsstrukturer. Problematiken illustrerar hur generella regelverk som skapats utifrån vissa antaganden om arbetsmarknadens funktion blir svåra att applicera då variationer i arbetsmarknaden avviker från dessa antaganden, vilket får som konservens att vissa grupper i praktiken inte kan nyttja trygghetssystemen fullt ut.

Frågan efterlyser dels sätt att få bättre kunskap om hur problematiken ser ut (omfattning, antal drabbade, konsekvenser, branscher som berörs), dels hur man skulle kunna hitta möjligheter att anpassa eller förändra regelverket så att arbetstagare inte drabbas på samma sätt som i dag.

SAS är ett företag verksam i en bransch där flygande personal vid sjukskrivning och rehabilitering i nuläget drabbas av att regelverket för ersättning från försäkringskassan inte är anpassat för hur arbetstidsvillkoren ser ut för flygande personal.

Dagens ersättningssystem med strikta sjukskrivningsregler utgår i grunden från de villkor som gäller för dagtidsgående personal med 40 timmars arbetsvecka.

Givet denna tolkningsram säger regelverket att en deltidssjukskriven medarbetare som arbetar 50 procent ska arbeta halvtid varje dag, dvs 4 timmar per dag, vilket inte fungerar i praktiken för flygande personal. Troligtvis finns likande problematik i andra branschen, som exempelvis sjöfarten, vilket pekar på behovet att ta ett större samlat grepp på frågan. Det vore därför önskvärt att dels få veta problemets omfattning, dels försöka få fram förslag på hur man skull kunna hitta pragmatiska lösningar. Frågan bör belysas både utifrån ett rehabiliterings- och regelverksperspektiv, men även ett organisationsperspektiv på företagen som drabbas av detta skulle kunna vara fruktbart.

I grunden ligger omtanken om de medarbetare som finns i dessa branscher, och hur de ska ha rätt till en trygg rehabiliteringsperiod. Hur kan vi gemensamt arbeta för att regelverket ska fungera för ex transportbranschen utan att sjukskrivna/försäkrade/medarbetare får indragen sjukpenning och blir ytterligare belastade pga. ekonomiska bekymmer?

Hur ska en s.k. förändringsteori se ut för att nå målet att bidra till att öka migrationens positiva utvecklingseffekter och minska de negativa effekterna i ursprungsländerna?

Sida är en statlig myndighet som arbetar på uppdrag av Sveriges riksdag och regering för att minska fattigdomen i världen.

Migration har i alla tider varit en utväg för människor som lever i fattigdom och förtryck. Den positiva bilden av migration som en möjlighet för utveckling har dock under senare år stått i kontrast till den migrations- och flyktingsituation som EU haft svårt att hantera.

Migration gynnar i bästa fall individen som migrerar, det land man flyttar till och hemlandet. Bättre inkomster gör att migranter skickar pengar till familjen i hemlandet, s.k. remitteringar som ger större finansiella flöden än det globala biståndet. Migranternas investeringar i utbildning och hälsa, idé- och kunskapsöverföring, samt ökade handelskontakter bidrar också till utveckling.

Samtidigt kan migration ha negativa effekter och bidra till att ursprungsländer förlorar värdefull kompetens. Även sociala problem kan uppstå när t.ex. barn får växa upp utan föräldrar. Med omfattande migration följer ibland också främlingsfientlighet. Olika hinder för migration kan också medföra utnyttjade och handel med människor.

Agenda 2030 tar fasta på migrationens utvecklingspotential och lyfter vikten av att underlätta säker, ordnad, reglerad och ansvarsfull migration med respekt för mänskliga rättigheter. Policyramverket för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd (Skr.2016/17:60) som antogs i december 2017 slår fast att Sverige ska bidra till att öka migrationens positiva utvecklingseffekter och minska de negativa effekterna i ursprungsländerna.

Men hur gör vi det i praktiken? Kontexten för migration, frivillig och ofrivillig, är olikartad. Alltfler flyktingsituationer är långdragna och kan inte enbart hanteras som humanitära frågor utan måste ses ur ett utvecklingsperspektiv.

Går ett att skapa en metod och process, utifrån s.k. förändringsteori för att nå vårt mål att medverka till att öka migrationens positiva utvecklingseffekter och minska de negativa effekterna i ursprungsländerna? Eller är drivkrafterna för migration och flykt så specifika i varje enskild situation att det inte är meningsfullt.

Kan forskningen bidra till att förbättra våra biståndsinsatser som ska bidra till att öka migrationens positiva utvecklingseffekter och minska de negativa effekterna i ursprungsländerna och i så fall hur?

För en mer fördjupad diskussion se bifogat dokument, Policyramverk för det svenska utvecklingssamarbetet, särskilt avsnittet ” migration och utveckling”.

Hur kan man förbättra det i dag bristande skyddet för kvinnor med psykiska funktionsnedsättningar som är utsatta för våld i nära relation? Hur kan samverkan mellan berörda instanser förbättras för att stärka skyddet för denna grupp?

I hälso- och sjukvårdslagen står det att vårdgivare är skyldig att bedriva trygg och säker vård. Det finns därutöver ett stort antal lagar och förordningar som beskriver hur detta ska ske. Sofrosyne är ett vårdföretag som tillhandahåller vårdkompetens för små och medelstora vårdgivare. Vi tillhandahåller också Personligt ombud som ger människor med psykiska funktionshinder stöd i vård- och myndighetskontakter.
De personliga ombud ger stöd till personer skrivna i Uppsala kommun från 18 år, och som på grund av sin psykiska funktionsnedsättning har omfattande och långvariga svårigheter i vardagslivet. Det kan handla om personer som behöver stöd i sina kontakter med myndigheter, som exempelvis psykiatrin, försäkringskassan eller socialtjänsten. Ombuden arbetar med att stödja individen samtidigt som de uppmärksammar och rapporterar systemfel när det gäller arbetet med målgruppen till berörda myndigheter.
I arbetet som personligt ombud möter vi kvinnor med psykiska funktionsnedsättningar som drabbats av våld i nära relation. Det vi ser är att samordningen vad gäller stöd och hjälp till denna grupp uppvisar stora brister. Även lagstiftningen är i dessa situationer i praktiken väldigt tandlös, och bidrar inte till att erbjuda ett reellt skydd. Dessa kvinnor är på grund av handikapp och destruktiva relationer dubbelt drabbade. Samtidigt saknas ofta korskompetensen om våld och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Dessa institutionella och kompetensmässiga brister hos de instanser som har ansvar att hjälpa dessa personer kan leda till ytterligare trauman och lidande.
Det behövs en reell vilja att samverka mellan de instanser som kommer i kontakt med dessa personer, och regelsystem måste kunna anpassas efter människors förutsättningar. Regelverk måste vara lätta att förstå och uppfattas som rättvisa. Beslutsfattare måste uppmärksammas på vad vi tror är de negativa konsekvenserna av krockande och otydliga regelverk. Det behövs uttalade mål om hur människor med psykiska funktionsnedsättningar i realiteten ges förutsättningar till ett gott liv.
För att öka möjligheten till att hitta effektiva åtgärder vore det bra om man kunde få större kunskap hur pass utbrett problemet är, och vilka faktorer som bidrar till eventuella bristerna hos de ansvariga instanserna. Det kunde i sin tur utgöra grunden för att utforma förslag på hur man kommer till rätta med detta, och skulle underlätta för våra Personliga ombud att kunna göra skillnad i dessa personers liv.

På vilket vis kan vi aktivt förbättra det i dag bristfälliga skyddet mot att människor med psykisk ohälsa faller ur trygghetssystemen?

I hälso- och sjukvårdslagen står det att vårdgivare är skyldig att bedriva trygg och säker vård. Det finns därutöver ett stort antal lagar och förordningar som beskriver hur detta ska ske. Sofrosyne är ett vårdföretag som tillhandahåller vårdkompetens för små och medelstora vårdgivare. Vi tillhandahåller också Personligt ombud som ger människor med psykiska funktionshinder stöd i vård- och myndighetskontakter.
De personliga ombud ger stöd till personer skrivna i Uppsala kommun från 18 år, och som på grund av sin psykiska funktionsnedsättning har omfattande och långvariga svårigheter i vardagslivet. Det kan handla om personer som behöver stöd i sina kontakter med myndigheter, som exempelvis psykiatrin, försäkringskassan eller socialtjänsten. Ombuden arbetar med att stödja individen samtidigt som de uppmärksammar och rapporterar systemfel när det gäller arbetet med målgruppen till berörda myndigheter.
I vårt arbete med Personliga ombud ser vi att människor med psykisk ohälsa kan ha stora svårigheter att bevaka sin sjukpenninggrundade inkomst, a-kassa samt har många gånger en ekonomi baserad på mycket låga belopp. Det gör att skuldsättningsrisken ökar och möjligheten att erhålla och behålla ett eget boende minskar.

Likaså är det svårt att lyckas få ett arbete och boende, trots att det politiskt hela tiden betonas att arbetslinjen skall följas samt att bostad är en rättighet. Samordningen runt människor med psykiska funktionsnedsättningar brister ofta och kunskapen om dessa diagnoser saknas ofta hos de som har att handlägga ärendena.

Risken att hamna utanför är mycket stor om man har neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Svårigheter att förstå instruktioner, igångsättningsproblem, svårt med socialt samspel är några av orsakerna till att dessa grupper ofta ramlar ur trygghetssystemen. Detta späs på då det bland myndigheter och andra finns brist på kunskap om och anpassning av kontakter och insatser riktade mot dessa personer. När man väl trillat ut så är det mycket svårt att få tillbaka sjukpenning, bostad m. m. Dessa människor blir dömda att leva på mycket knappa resurser under lång tid, vilket i sig skapar ännu mer ohälsa, både fysiskt och psykiskt.

Det behövs en reell vilja att samverka mellan de instanser som kommer i kontakt med dessa personer, och regelsystem måste kunna anpassas efter människors förutsättningar. Regelverk måste vara lätta att förstå och uppfattas som rättvisa. Beslutsfattare måste uppmärksammas på vad vi tror är de negativa konsekvenserna av krockande och otydliga regelverk. Det behövs uttalade mål om hur människor med psykiska funktionsnedsättningar i realiteten ges förutsättningar till ett gott liv.

För att öka möjligheten till att hitta effektiva åtgärder vore det bra om man kunde få större kunskap hur pass utbrett problemet är, och vilka faktorer som bidrar till eventuella bristerna hos de ansvariga instanserna. Det kunde i sin tur utgöra grunden för att utforma förslag på hur man kommer till rätta med detta, och skulle underlätta för våra Personliga ombud att kunna göra skillnad i dessa personers liv.

What are the approaches to enhancing Spafford Children's Center's responsibility and ability to ensure that its decisions and activities have a sizeable impact on the surrounding society it serves? How can the organization better contribute to sustainable social development including health, and welfare for the society - especially in conflict affected areas like Jerusalem? IMPORTANT Please note this workshop will be conducted in English!

Spafford's Children's Center (SCC) in Jerusalem started as a handicrafts school for girls in the early 1900s. It became a baby home for orphaned and abandoned babies in 1925, and developed into a children’s hospital, recognized as a charity in Jordan. The hospital had to close in 1970 after the 6-day War of 1967, but continued as a day medical clinic with preventative services (vaccinations) and social services.

Gradually it developed into a children’s center. The center has a holistic approach to the child; using medical care, remedial teaching, psychological, cultural, and other related supportive services to reach and assist children and families in need. The service array was specifically designed to address the educational and psycho-social problems resulting from the occupation and Palestinian uprisings.

Currently, social development standards and practices are mainstreamed on the institutional level and are diffused across all of the SCC's organizational levels, including psychosocial, educational, and medical and para medical departments.

All of these prioritize the safety of the target children, avoidance of causing harm, prevention and minimization of unintended negative effects of any intervention that might increase the children's vulnerabilities to various physical and psychosocial risks. SCC staff adheres to abide with the SCC Safeguarding regulations for children and families while working with these groups. Additionally, the design of the SCC projects is based on participation, identified needs and empowerment of the target individuals and groups.

It aims to support social development, protection, prevention of possible harms, self-protection, and enhanced capacities under social protection frameworks. These elements are incorporated into all SCC activities with children, mothers and youths, using well-defined indicators that are constantly monitored and evaluated.

Additionally; most activities are protection oriented activities that are implemented according to protection principles and through a multi-component intervention based on providing cognitive, health, and psycho-social support, empowerment, awareness raising and protection services for conflict impacted children, youths and caregivers in the Old City and greater areas of East Jerusalem.

Target groups are supported with medical and paramedical services, group-based counseling, individualized psychological support, remedial education services, psychosocial recreational activities and awareness raising for children and adolescents, skills training and stress management. Such activities are vital for creating a psychosocial balance, improving physical and mental health, as well as the coping mechanisms and resilience of the target groups, and thus ensuring a significant level of long term social protection and welfare.

1449: Hur kan vi utveckla metoder och processer i vårt arbete med att använda idrott som ett sätt att förhindra att unga människor marginaliseras och hamnar i kriminalitet, särskilt då utifrån idén att träna utomhus i det offentliga rummet för att minska risken att barn och ungdomar hamnar i problem?

1413: Hur kan vi säkerställa att vårt arbete med Nattfotboll leder till minskad kriminalitet i de områden där programmet genomförs?

1449: Idrott mot brott är en nybildad förening som har som ett första mål att med hjälp av idrott motverka brottslighet i Uppsala och främja en positiv självbild och samhällsintegration så att medborgare i utsatta områden känner sig delaktiga i samhället. Vi kommer särskilt att jobba i utsatta områden, där vi genom att engagera ungdomar och även vuxna kvinnor och män i gemsamma idrottsövningar, inte minst utomhus, för att se till att våra gemensamma miljöer blir trygga och välkomnande platser.

Vi kommer bland annat att:
- Få med ungdomar under 18 i gemensamma träningar, där vi även tar kontakt med deras föräldrar, och tydliggör för båda att den som delat i aktiviteterna inte ska begå brott, och att den som gör detta riskerar att stängas av från träningen
- Att generellt få föräldrar att röra sig mer i de miljöer ungdomar och barn vistas i på egen hand.
- Att medvetet försöka använda trängning till att få vuxna kvinnor, att bli mer synliga i det offentliga rummet där barn och ungdomar rör sig. Vi tror att de har en lugnande inverkan på ungdomar, då ”mamman” en person som man hyser stor respekt för. Vi planerar att ha både grupper med enbart kvinnor som tränar, och blandade grupper med kvinnor och män.
- Få med företrädare för olika delar av stat och kommun att delta i träningen, bland annat ”blåljuspersonal”, för att skapa ömsesidig respekt och bygga broar mellan ungdomar och de som jobbar i dessa yrken.

Vi är därför intresserade av att ha medverkan av forskare som kan följa vårt arbete och se hur vet fortskrider, så att vi kan utvärdera våra insatser och ta fram en modell för vårt arbete som vi kan sprida vidare till andra. Vi har också tänkt göra enkäter i området, där folk får svara på hur de upplever trygghet och trivsel i området innan etablerat vår verksamhet, och hur de upplever den efter att vi kommit igång med våra program. Där skulle input från forsning vara nyttigt.
Projektet syftar överlag till ökad integration och ett ökat samhällsengagemang i socialt utsatta områden. Barn och ungdomar i socialt utsatta områden som är i riskzonen för att hamna i en kriminell och destruktiv livsstil. Även barn och ungdomar som påbörjat en kriminell och/eller destruktiv bana men som ännu inte fastnat i en sådan identitet.

Det finns flera exempel på hur idrott och träning har fungerat som en bro ut ur svåra livssituationer. Genom att överkomma idrottsliga hinder och att utmana sina fysiska begränsningar så byggs självförtroende och respekt för den egna personen och för andra. Ur den självrespekten kommer goda val avseende hälsa, livsstil mm. Idrotten presenterar också lämpliga förebilder vilka kan tjäna som en katalysator till förändring.
Projektdeltagarna har själva egen erfarenhet av hur idrott och träning på ett positivt sätt påverkar utövarna.
Genom att bedriva utomhusträning (så kallade boot camps) på de platser i de aktuella områdena där målgruppen vistas knyts kontakter med målgruppen. Genom att engagera lokala idrottsprofiler som träningsledare så väcks intresse och viljan att vara med. Genom att även engagera poliser som ledare så kan träningen fungera som en brobyggare mellan det offentliga samhället och målgruppen.

Genom gemensamma intressen och gemensamma ansträngningar så byggs förtroende och individerna blir mottagliga för positiv påverkan.

För att ytterligare skapa incitament för målgruppen att delta så är avsikten att erbjuda de deltagare som visar att de är intresserade, och villiga att följa uppsatta riktlinjer, en yrkesutbildning till personlig tränare.

För mer information, se bilagorna.

1413: Vår erfarenhet säger att projektet Nattfotboll leder till minskad kriminalitet i de områden vi arbetar vi. Hur kan vi som organisation undersöka och säkerställa att den tesen stämmer? Givet att tesen stämmer, vad är nyckeln/framgångsfaktorerna för detta: På vilket vis påverkar Goodsports projekt Nattfotbollen kriminaliteten i lokalområdet?

Goodsport är en allmännyttig, opolitiskt och icke-vinstdrivande stiftelse som verkar för integration genom idrott för unga. Våra aktiviteter drivs tillsammans med ett brett nätverk av representanter från näringsliv, offentlig och ideell sektor som vill verka för integration genom idrott. Vi driver främst två projekt, Skolträffen och Nattfotbollen.

Nattfotboll bedrivs för unga kvällstid 21.00-24.00 fredagar och lördagar i idrottshallar i särskilt utsatta områden. Projektets primära målgrupp är killar och tjejer i åldrarna 13-25 år. Projektet syftar till att förebygga och motverka kriminalitet och öka fysisk aktivitet och gemenskap för målgruppen.

Få behöver övertygas om att verksamheten vi bedriver behövs men vår erfarenhet är att det förebyggande arbetet som Nattfotbollen utgör ofta är svårt att få gehör och finansiering för. Detta gäller särskilt offentlig sektor, som har det faktiska ansvaret för mycket av den problematik vi jobbar för att motverka; såsom utanförskap, segregation och kriminalitet. Vi har således stort behov av att effektivt kunna kommunicera utåt mot andra samhällsaktörer den faktiska skillnad vi gör för unga genom vår verksamhet. Samtidigt vill vi ha en mer systematisk kunskap om hur vårt arbete i praktiken bidrar till positiva förändringsprocesser, både för individer och lokalsamhället i stort, och vad det är i vårt sätt att arbeta och organiseras oss som kan gör att vi kan vara framgångsrika, och bli ännu bättre.

Hur går vi från att primärt vara ett socialt företag som jobbar med integrering och rehabilitering till att bli ett kunskapsförmedlande socialt företag som delat med oss av våra erfarenheter till andra sociala företag? Förklara hur vi i praktiken omsatt vår vision för andra så de kan dra nytta av våra metoder och erfarenheter?

Ting & Kaka har varit aktivt sedan 2001. När vi började fanns få sociala företag i Uppsala, nu finns det flera. Vi ha således lång erfarenhet av detta och har drivit och utvecklat socialt företagande i flera olika former och branscher. Vi tycker vi har varit framgångsrika i att utveckla detta arbetssätt, men har inte jobbat med ett systematiskt vetenskapligt perspektiv kring vilka faktorer som kanske varit särskilt viktiga. Skulle vara i intresserad av en aktionsforskare eller annan som vill följa vårt arbetssätt och hjälpa oss får fram en förståelse över vilka faktorer som styr framgång, och vilka som skapar utmaningar i verksamheten. Det skulle bidra till att vi kan formulera denna kunskap på ett sätt att den kan förmedlas vidare till andra aktörer i den sociala ekonomin.

http://www.tingochkaka.se/

Det behövs nya organisationsformer för att hjälpa personer vars behov inte tillgodoses av inom stat, kommun och civilsamhälle. Vi vill därför starta en ”Hjälpbyrå”, som hjälper folk med rådgivning och kontakter i frågor som har bäring på samhällets hållbarhet. Ett mål med byrån är att den genomsyras av att förmedla kraften i vår visions grundsten: att uppleva sig som ansvarstagande världsmedborgare. Vi söker en eller flera forskare som följer vårt arbete i att bygga upp en sådan byrå.

Ting & Kaka startade 2001 utifrån en vision (eller utopi som vi formulera det) om ett samhälle där alla upplever sig som ansvarstagande världsmedborgare. För oss handlar detta om att man ska kunna se sig som en del i en större global helhet, där det lokala, regionala nationella och internationella sammanbinds av medmänsklighet, ömsesidig förståelse och respekt för varandra, och en tro på att individen har en inneboende förmåga att förändra sitt liv.

Ting & kaka finns inom den sociala ekonomin och samverkar med myndigheter och näringsliv (främst små företag). Vi fyller en viktig roll i rehabiliteringen av de som av olika skäl hamnat långt från arbetsmarknaden, och behöver hjälpa att komma in på den. På det sättet fungerar vi som ett s.k. arbetsintegrerade socialt företag.

I våra möten med medmänniskor som söker delaktighet i arbetslivet utifrån sina förutsättningar har vi under åren mött mycket vi inte förstår. Vi har också sett möjliga lösningar som individen själv föreslår som myndigheter motverkar genom sina regelverk och stuprörsorganisationer. Vi har mött många personer som upplever att ingen lyssnar – att man inte förstår vilka sammanhang som lett till både psykiskt och fysiskt lidande. Frustrationen som kommer ur att leva i ett sådant tillstånd gör att några känner ett behov av att agera mot ”samhället” och andra kostar ”samhället” mycket tack vare behov av vård och andra samhällsinsatser.

För några kan ett samtal som utgår från en tilltro till individens inneboende möjligheter att ta sitt ansvar räcka långt. För fler kan samtalet i kombination med synliggörande av alternativa lösningar vara en god hjälp. Och för ännu flera kan de föregående samtalen i kombination med tips och kontakter främst inom den breda sociala ekonomins alla goda krafter vara tillhjälp – det har vi sett!

Nu har vi medarbetare från många olika ursprungsländer och med olika upplevelser av utanförskap. Många har kommit genom sina hinder och har därigenom kunskaper som de gärna delar med sig till andra.

Vi vet att vi har genom vårt sätt att möta medmänniskor förhindrat händelser som skulle vara skadliga både för samhälle och för individen. Genom att skapa en organisation, låt oss kalla den för Hjälpbyrån, som utifrån våra erfarenheter och kontakter kan bistå med en mängd olika frågor, vill vi kunna både ge hjälp till de som har behov och samtidig sprida vårt ideal om en ansvarstagande världsmedborgare med kraft att förändra sitt liv.

Nedan olika exempel på vad vi tänker att Hjälpbyrån kan arbeta med för frågor:

Exempel 1
En person ringde nyligen till oss och berättar att hon tagit fram Vallondockor som är mycket fina. Hon har på olika sätt försökt hitta några som kan producera nya dockor utifrån hennes mångåriga arbete i att få dem så ”rätt” som möjligt. Hon tror att dockorna skulle komma många till glädje, men att hon är får gammal för att själv sätta igång en produktion.
Hon har försökt hitta några som hon kan ge både sin kunskap och sitt material till, och hon tror arbetet kan komma många till glädje och skulle särskilt passa som en arbetsuppgift inom ett socialt företag. Vi kan använda våra kontakter binom den sociala ekonomin för att försöka hitta någon som vill genomföra hennes idé.

Exempel 2
Vi kom i kontakt med en kvinna från Syrien med ett barn som är ett år och sex månader. Hon kom till vår möteslokal och berättade att hon kom till Sverige ensam med sitt barn, eftersom hennes man och hon tappade bort varandra på vägen. Kvinnan kan inte prata svenska och hon känner inte till det svenska systemet. Sedan hon kom till Sverige är hon osäker på vad hon ska göra trots att hon fått ett års tillstånd från svenska Migrationsverket. Sedan dess har hon varit hemma hos sitt barn. När kvinnan kom i kontakt med oss försökte vi prata med henne och se hur vi kan hjälpa henne att komma i kontakt med Migrationsverket. Nu har vi försökt träffa henne med en advokat som kan hjälpa henne att få permanent tillstånd att stanna i Sverige. Vi har också uppmanat henne att sätta sin son i kön för barnomsorg på Uppsala Kommun. Vi har försökt hjälpa henne att komma i kontakt med kvinnor från hennes hemland som talar samma språk med henne så att hon har andra kvinnor att prata och socialisera. Kvinnan ser ut att må bättre mycket tack vare våra samtal och gemensamma aktiviteter.

Exempel 3
Det finns många som bor i Sverige som inte vet hur många myndigheter arbetar. Till exempel i fjol bestämde Uppsala Kommun att de skulle riva många lägenheter på Ulleråkersvägen. De flesta personer som bodde där var nykomlingar till Sverige och de visste inte hur det fungerar i Sverige. Detta var ett stort problem för dem eftersom hyresvärden för dessa lägenheter inte gav nya lägenheter för de hyresgäster som lämnar dessa lägenheter. Den här frågan var på svensk tv, radio och nyheter tack vare en av våra medarbetares initiativ. Risken var stor att deras förtvivlan skulle innebära större konsekvenser för alla inblandade några hotade med att skada huset men tack vare att en dialog upprättades en mer sansad dialog. Många som lämnade dessa lägenheter hade ingen plats att flytta till och Uppsala Kommun hade inget boende för dem. Några av dem var inte i kön och de som var det hade mycket låga poäng. I det här fallet tror vi att en Hjälpbyrå skulle kunna vara till stor hjälp – vi skulle kunna lyssna och förmedla kontakt. För några av dem som inte var i kön skulle vi kunna stödja dem så att de ställer sig i kö genom att förmedla kontakt med några av bostadsbolagen som Uppsalahem.

http://www.tingochkaka.se/

1412:Hur kan Uppsala kommun arbeta pro-aktivt för att säkra och utveckla social hållbarhet i Gottsunda?

1445: Hur kan social hållbarhet utvecklas och införlivas på ett bättre sätt i den fysiska planeringen av den förtätade staden?

1412: Stadsdelen Gottsunda har de senaste åren skapat rubriker p.g.a. bilbränder, vandalism och bråk som eskalerat under 2016. Med anledning av utvecklingen har polisen att tillsatt en särskild ledningsresurs.

Ökade polisresurser är ett led i arbetet med att stävja våldsspiralen, men för att stadsdelen ska hitta lugn och harmoni krävs också långsiktiga insatser av kommunen och civilsamhället. Vi behöver hitta arbetssätt och möjligheter att säkra upp och stärka den social hållbarheten i stadsdelen, och vill duskutera olika spår kring hur vi kan uppnå det på bästa sätt.

Hur vi tar vara på möjligheterna och kraften som finns i den fysiska utvecklingen (exploatering, bostadsbebyggelse) i form av olika typer av vinstmaximerande (för kommunen, för det allmänna bästa)?

Hur kan området utvecklas till att attrahera fler målgrupper (med större valmöjligheter, högre socioekonomiska kapital) samtidigt som de grupper som bor i området idag säkras möjligheter att kunna bo kvar (risk för gentrifiering)? Hur kan delaktighet och involvering av ett lokalt perspektiv bidra? Hur stort lokalt inflytande är eftersträvansvärt?

Hur skapar man förtroende hos kommuninvånarna i en stadsdel där den sociala oron är så pass omfattande? Vilka är initialt de viktigaste samarbetspartnerna för att vända utvecklingen?


1445: Social hållbarhet är en mycket viktig del i en växande stad och i synnerhet i en förtätad stad. Ytor och funktioner för stor social hållbarhet är viktigt för en levande stad i ett långsiktigt perspektiv och där många olika målgrupper bör få sina behov tillgodosedda för att skapa en socialt hållbar stad.
Frågeställning - Hur kan vi bättre beskriva och utveckla begreppet social hållbarhet och hur kan vi på ett bättre sätt införliva social hållbarhet i planeringen av den förtätade staden?

Stadsbyggandsförvaltningen (SBF) arbetar med många olika saker bla fysisk planering i den växande och förtätade staden. SBF stödjer gatu- och samhällsmiljönämnden, plan- och byggnadsnämnden, namngivningsnämnden, idrotts- och fritidsnämnden, kommunstyrelsen och kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott. Vi tar fram underlag till beslut samt följer upp och genomför besluten. Vår huvuduppgift är att utveckla samhällsbyggandet och stadsutvecklingen på ett effektivt sätt.

Vad kostar en sämre folkhälsa och hur kan folkhälsa stärkas i den förtätade staden?

När Uppsala växer innebär det stora utmaningar i form av att kunna skapa funktioner och ytor för idrott-fritid-fysisk aktivitet och vardagsmotion som alla har stor betydelse för en ökad och god folkhälsa. Vad kostar en sämre folkhälsa i ekonomiska värden och vilka ökade kostnader innebär detta för en växande befolkning är viktigt att belysa och diskutera.
Frågeställning - Hur kan vi sätta ekonomiska värden och ökade kostnader på en sämre folkhälsa där sämre folkhälsa är en effekt av att ytor och funktioner för idrott, fritid och motion inte prioriteras i den förtätade staden?

Stadsbyggandsförvaltningen (SBF) arbetar med många olika saker bla fysisk planering i den växande och förtätade staden. SBF stödjer gatu- och samhällsmiljönämnden, plan- och byggnadsnämnden, namngivningsnämnden, idrotts- och fritidsnämnden, kommunstyrelsen och kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott. Vi tar fram underlag till beslut samt följer upp och genomför besluten. Vår huvuduppgift är att utveckla samhällsbyggandet och stadsutvecklingen på ett effektivt sätt.

1412:Hur kan Uppsala kommun arbeta pro-aktivt för att säkra och utveckla social hållbarhet i Gottsunda?

1445: Hur kan social hållbarhet utvecklas och införlivas på ett bättre sätt i den fysiska planeringen av den förtätade staden?

1412: Stadsdelen Gottsunda har de senaste åren skapat rubriker p.g.a. bilbränder, vandalism och bråk som eskalerat under 2016. Med anledning av utvecklingen har polisen att tillsatt en särskild ledningsresurs.

Ökade polisresurser är ett led i arbetet med att stävja våldsspiralen, men för att stadsdelen ska hitta lugn och harmoni krävs också långsiktiga insatser av kommunen och civilsamhället. Vi behöver hitta arbetssätt och möjligheter att säkra upp och stärka den social hållbarheten i stadsdelen, och vill duskutera olika spår kring hur vi kan uppnå det på bästa sätt.

Hur vi tar vara på möjligheterna och kraften som finns i den fysiska utvecklingen (exploatering, bostadsbebyggelse) i form av olika typer av vinstmaximerande (för kommunen, för det allmänna bästa)?

Hur kan området utvecklas till att attrahera fler målgrupper (med större valmöjligheter, högre socioekonomiska kapital) samtidigt som de grupper som bor i området idag säkras möjligheter att kunna bo kvar (risk för gentrifiering)? Hur kan delaktighet och involvering av ett lokalt perspektiv bidra? Hur stort lokalt inflytande är eftersträvansvärt?

Hur skapar man förtroende hos kommuninvånarna i en stadsdel där den sociala oron är så pass omfattande? Vilka är initialt de viktigaste samarbetspartnerna för att vända utvecklingen?


1445: Social hållbarhet är en mycket viktig del i en växande stad och i synnerhet i en förtätad stad. Ytor och funktioner för stor social hållbarhet är viktigt för en levande stad i ett långsiktigt perspektiv och där många olika målgrupper bör få sina behov tillgodosedda för att skapa en socialt hållbar stad.
Frågeställning - Hur kan vi bättre beskriva och utveckla begreppet social hållbarhet och hur kan vi på ett bättre sätt införliva social hållbarhet i planeringen av den förtätade staden?

Stadsbyggandsförvaltningen (SBF) arbetar med många olika saker bla fysisk planering i den växande och förtätade staden. SBF stödjer gatu- och samhällsmiljönämnden, plan- och byggnadsnämnden, namngivningsnämnden, idrotts- och fritidsnämnden, kommunstyrelsen och kommunstyrelsens mark- och exploateringsutskott. Vi tar fram underlag till beslut samt följer upp och genomför besluten. Vår huvuduppgift är att utveckla samhällsbyggandet och stadsutvecklingen på ett effektivt sätt.