Lista med frågor

D
Digisam
  • 1219

    Varför händer det så lite på crowd-sourcing-fronten i Sverige? Vad behövs för att ge allmänheten möjlighet att bidra till kunskapsuppbyggnad och forskning på svenska material?


    Hur kan vi på Digisam bäst stödja och främja en mer aktiv utveckling i Sverige, i synnerhet på de nationella kulturarvsinstitutionerna?

    Digisam har regeringens uppdrag att ge nationella kulturarvsmyndigheter stöd att digitalisera mer och bättre. Sveriges kulturarvsinstitutioner förvaltar enorma mängder insamlat material – föremål, fotografi, arkivalier etc – i syfte att bevara och tillgängliggöra det för allmänheten. Ofta är forskarvärlden särskilt betonad i interna visions- och policy-dokument, och institutionerna själva saknar i de flesta fall tillräckliga resurser för bearbetning, analys och meningsskapande kring sina rika resurser. Därför borde initiativ som kan öppna samlingarna för crowdsourcing eller citizen science, vara attraktiva. Utvecklingen internationellt visar mycket goda resultat från projekt på digitala plattformar för kollaborativa insatser och gemensam problemlösning till nytta och nöje för både forskare och allmänhet. Goda exempel – och redan utvecklade tekniska lösningar – finns i övermått, och utvärderingar av väl genomförda projekt visar goda resultat. Det kan handla om att granska, rätta och komplettera publicerade källmaterial (se t ex https://www.nypl.org/collections/labs), tolka vetenskapliga bilder (https://www.zooniverse.org) transkribera scannad handskrift (http://blogs.ucl.ac.uk/transcribe-bentham) eller bedöma känslostämningen i viktorianska romaner (https://www.historypin.org/en/victorian-london/geo/51.5128,-0.116085,12/bounds/51.464914,-0.189213,51.560635,-0.042957/project/about ). Men vad kännetecknar de framgångsrika projekten och hur kan vi dra nytta av de experiment som genomförts på andra håll i världen?

  • 1220

    Hur kan gränsöverskridande forskning stödjas med digitala metoder?


    Hur hittar man, med hjälp av digitalt kulturarvsmaterial, andra forskaringångar än de traditionella och hur kan kulturarvet bidra med sina perspektiv på aktuella forskningsfrågor i andra discipliner? Vad behövs för att skapa samverkan över disciplinernas gränser? Hur kan vi dra nytta av de resurser som finns genom tekniska infrastrukturer och digitala resurser och hur kan dessa kopplas samman?

    Kulturarvsinformationen hör ihop med all annan information och kan kopplas ihop över gränserna och ges en fördjupad mening och innebörd. De nya digitala arenorna skapar möjligheter för forskare att samarbeta. I Vetenskapsrådets nationella färdplan Vetenskapsrådets guide till infrastruktur (http://www.vr.se/download/18.1d68133213a3f73f1e93e4/1349857069368/Vetenskapsradets+guide+till+infrastrukturen+2012.pdf) poängteras det att Sverige bör utnyttja de möjligheter forskningsinfrastrukturer erbjuder till samverkan med näringsliv och samhälle. De tekniska infrastrukturerna som samverkar med forskning, utbildning, teknikutveckling och innovation är både en förutsättning för Sveriges kulturarvsinstitutioner att skapa tillgång till stora mängder material som genom årens lopp har samlats in och för forskarna att ta del av dessa material och samverka tvärdisciplinärt samt för samarbete med organisationer från andra delar i samhället.
    Några exempel på projekt:
    Refotografi – dialog med historia i ett arktiskt landskap undersöker de dramatiska förändringarna av naturmiljön i Arktis och hur de gestaltas i historiskt och nutida landskapsfotografi. Projektet visar inte bara konkreta miljöförändringar utan speglar också hur våra föreställningar om den vilda naturen gestaltats över tid och hur själva vildheten värderats i olika skeden av utvecklingen. https://issuu.com/universityofgothenburg/docs/svalbard

    ORBIS - the Stanford geospatial network model of the Roman world är ett projekt där historiker från Stanfords Classics and History Departments och IT-experter med hjälp av digitala metoder tillsammans skapade en geografisk modell över romerska rikets färdvägar, resekostnader och restider: http://orbis.stanford.edu/

    Deep Imaging Egyptian Mummy Cases är ett internationellt, tvärvetenskapligt projekt koordinerad av University College London där man undersöker möjligheterna till att använda icke-förstörande digital bildteknik för att göra kartonnagetexter synliga för forskning och analys: https://www.ucl.ac.uk/dh/projects/deepimaging

    Next Rembrandt är ett projekt där en målning i Rembrandts stil skapades i 3D-teknik med programvaran som har analyserat 168 263 fragment av Rembrandts målningar för att skapa en ny målning. Processen involverade en dataforskare, utvecklare, ingenjörer och konsthistoriker: https://www.nextrembrandt.com/



F
Fjärdhundraland ekonomisk förening
  • 1221

    Hur hittar vi de historiska sammanhangen i Fjärdhundraland?


    Varför var Fjärdhundraland ett eget folkland? Varifrån kom välståndet? Varför ligger kyrkorna så tätt? Vad kan runstenarna berätta? Varför finns den stora byn Gästre med sina exceptionellt många soldattorp? Hur kunde små socknar kosta på sig storståtliga kalkmålningar till sin kyrka på senmedeltiden? Varför saknas det i delar av området nästan helt herrgårdar och större gods? Det är exempel på frågor vi ställer oss om de historiska sammanhangen i Fjärdhundraland.

    Det område som idag är destinationen Fjärdhundraland kan grovt sägas motsvara det vikingatida och medeltida folklandet Fjädrundaland, och det är också därifrån inspirationen till namnet kommer. I området finns det många tecken som antyder att det haft en speciell betydelse under forntiden: t ex guldfynd, ovanliga gravfynd, runstenar, många tuna-namn och naturligtvis även det faktum att det var ett eget folkland. De tidigmedeltida kyrkorna som ligger osedvanligt tätt och det täta, ålderdomliga vägnätet förstärker bilden ytterligare. Men allt detta är spridda indikationer, som de flesta inte har kunskap att förstå, och som skulle behöva sammanställas och tolkas.

    De forntida bilden skulle också kunna föras vidare in i senare historisk tid, med de spår t.ex. krigen, jordbruket och samhällsförändringarna medfört.

    Det finns ett behov av analys och slutsatser så att besökarna kan mötas av en bred, spännande och historiskt korrekt bild.

  • 1222

    Hur kan vi spara insamlat historiskt material i en öppen, framtidssäker teknisk lösning, som inte låser in det?


    Vi har påbörjat ett arbete att samla in historiskt material. Det kan vara texter, bilder, vykort, ljudfiler, filmer m.m. Materialet behöver klassificeras i olika dimensioner (t.ex. tid, geografi, personer, skalan fakta–skröna, målgrupp, medium, relationer). Det behöver sedan sparas i en teknisk lösning som inte låser in det – så att klassificering och innehåll kan uppdateras, men också de gränssnitt som används mot appar och andra tillämpningar. Vi behöver kunna lägga in och utvinna materialet, både genom ett välbyggt api och ett användarvänligt gränssnitt. Hur ser denna lösning ut?

  • 1223

    Hur berättar vi historien?


    Vilka möjligheter finns att levandegöra berättelser under en resa, i samspel med landskap och människor?

    Vi vill skapa ett levande landskap där besökaren kan uppleva det förflutna samtidigt som hen reser runt i det nuvarande. Vi vill väcka intresse, även hos besökare som främst besöker området av andra anledningar. Hur gör vi historien spännande och värd att utforskas för människor av olika åldrar med skiftande förkunskaper och ambitionsnivåer? Och hur presenteras materialet för den utländske besökaren, med ibland helt andra referensramar?

    Vilka medier bör vi använda? Hur omvandlar vi ett, ibland torrt och svårförståeligt, grundmaterial till konkret och levande? Hur presenterar vi och förmedlar all den kunskap som vi samlar i databasen på ett sätt som tilltalar och ger besökaren mervärden?


Föreningen Folkrörelsearkivet för Uppsala län
  • 1162

    Hur skapar vi ett långsiktigt hållbart system för att samla in, förvalta och tillgängliggöra e-arkiv inom enskilda arkivsektorn?


    Arkivinstitutioner med uppdrag att ta emot och bevara arkiv från enskilda arkivbildare (Folkrörelsearkivet är ett exempel) är ofta små arkivinstitutioner, med begränsade finansiella resurser och med en personal utan större kunskaper inom systemvetenskap eller informatik. Liksom övriga samhällssektorer övergår också föreningar och företag till en rent elektronisk dokumenthantering, material som behöver arkiveras och som våra institutioner inte har en god beredskap för att kunna genomföra.

  • 1163

    Hur förenar vi enskilda arkivinstitutioners behov av att överföra ljudupptagningar till digitala format, med upphovsrättslagen?


    Upphovsrätten, § 16 ger dispens för statliga och kommunala arkiv, samt folkbibliotek för att framställa och tillhandahålla material, men denna rätt är inte utsträckt till enskilda arkivsinstitutioner.


L
Livrustkammaren, Skoklosters slott, Hallwylska museet
  • 1215

    Hur kan vi använda t. ex. digitalisering, 3D och visualisering för att uppnå vårt mål om att våra museer är till för alla?


    Våra bilder och vår data är tillgänglig fritt för vem som helst på nätet – vad är nästa steg därifrån?

    LSH är en myndighet bestående av tre museer: Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet. På myndigheten arbetar sju enheter med mycket spridda arbetsuppgifter, allt ifrån konservering och bevarande av samlingarna till det pedagogiska mötet med besökare och utställningsproduktion. Museernas samlingar består av ca 90 000 poster, allt ifrån unika 1600-talsdräkter, kungliga smycken och antika vapen till historiska köksredskap och vetenskapliga instrument.
    Enheten Digitala museet ansvarar för digitalisering, samlingsdatabasen, bildarkivet, digitala produktioner på webben och i utställningar samt IT.

    LSH:s vision är bland annat att vi arbetar för alla människors lika värde och bidrar till en demokratisk samhällsutveckling. Genom mångfald möjliggör vi mötet med fler och olika människor. Med kunskap och olika perspektiv, på såväl det förgångna som samtiden, visar vi att det går att förändra samhället. Vår verksamhet ska vara tillgänglig för alla.

  • 1216

    Hur ser lärstilar ut i digital verksamhet och hur tar man bäst tar till sig visuell och digital information?


    Vad vill användarna/besökarna ha och hur kan vi utifrån det erbjuda ett bra utbud? Om vi bara gör en sak, och vill göra det riktigt bra, vad ska vi satsa på då?

    LSH är en myndighet bestående av tre museer: Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet. På myndigheten arbetar sju enheter med mycket spridda arbetsuppgifter, allt ifrån konservering och bevarande av samlingarna till det pedagogiska mötet med besökare och utställningsproduktion. Museernas samlingar består av ca 90 000 poster, allt ifrån unika 1600-talsdräkter, kungliga smycken och antika vapen till historiska köksredskap och vetenskapliga instrument.
    Enheten Digitala museet ansvarar för digitalisering, samlingsdatabasen, bildarkivet, digitala produktioner på webben och i utställningar samt IT.

    Just nu står vi inför det omfattande projektet att bygga en ny basutställning i Livrustkammaren, där den befintliga basutställningen stått sedan 1978. Den nya basutställningen blir en tematisk och kronologisk utställning med fokus på kungligheters maktlegitimering. Vårt ansvarsområde i detta projekt handlar om att visa våra digitala samlingar.
    En tanke är en visualisering av regentlängden som, kopplat till våra föremål, erbjuder fördjupad kunskap och ökad förståelse kring Sveriges regenter, till besökaren. Basutställningens målgrupp är inte specificerad till en avgränsad grupp utan vi stävar efter att erbjuda något för alla. Förra året (2015) tog Livrustkammaren emot över 270 000 besökare varav 38% var barn och unga under 19 år. Fördelningen mellan män och kvinnor var jämn med 51% kvinnor och 45% män. Livrustkammaren är ett etablerat familjemuseum, tar emot många skolgrupper liksom många utländska besökare. I en besöksundersökning 2014 angav 48% att de inte var bosatta i Sverige. Dessutom vill vi vara angelägna för det ökade antalet medborgare som har en annan bakgrund än svensk.
    En utmaning med den digitala regentlängden är att erbjuda både en förenklande överblick till Sveriges regenter och föremålen som bär deras historia, liksom en möjlighet till fördjupad kunskap. Går det att förverkliga kan vi erbjuda något både för dem utan förkunskap om Sveriges historia, liksom dem som önskar fördjupa sig.


N
NCK - Nordic Center of Heritage Learning and Creativity AB
  • 1234

    Hur kan arkivinstitutionerna tillrättalägga sitt digitala material så att det blir utnyttjat av allmänheten som en resurs för livslångt lärande?


    Tanken är att materialet ska kunna användas av människor i alla åldrar för lärande i bred bemärkelse: öka kunskaper och kompetenser, stärka välbefinnande och sociala nätverk, utveckla nya idéer, känslor och bidra med medvetenhet kring det egna lärandet.
    Frågan kan brytas ned i tre delar 1) Hur kan materialet tillrättaläggas av arkivinstitutionerna? 2) Hur kan allmänheten uppmärksammas på att det finns? 3) Hur kan allmänheten motiveras till att använda det?
    Arkivens förvaltningsuppdrag är grundläggande för samhället men arkivens kulturella och demokratiska roll i samhället måste komma fram och betonas tydligare än idag. I detta sammanhang framhålls ofta digitalisering som en universallösning enligt logiken att arkivmaterial som tillgängliggörs digitalt ökar användandet vilket i sin tur stärker arkivens samhälleliga roll.
    Medan andra kulturarvsförvaltande institutioner, som till exempel museer, ofta varit utåtriktade med ett starkt fokus på folkbildning har arkiv stått för en rakt motsatt hållning med fokus på bevarande och tillhandahållande på beställning av sina arkivbestånd och med mycket begränsat fokus på användarna. Arkiven har följaktligen ingen stark lärandetradition. Med detta menas att arkiven inte har betraktat sig som organisationer som ska jobba aktivt och strategiskt för att bli resurser för folkbildning eller för skolans elever. Istället har publikt arbete ofta fokuserat på den akademiska forskningens behov för att, på direkt begäran, kunna vara denna behjälplig.
    När arkiven på bred front börjar tillgängliggöra sitt material digitalt är det därför kanske inte så konstigt att frågor om lärande i relation till materialet sällan eller aldrig nämns. Vid arkivinstitutionerna finns emellertid idag mängder av goda exempel på hur systematiskt pedagogiskt arbete bidrar till att arkiven alltmer efterfrågas som resurser i samhället. De metoder och teorier om lärande som idag präglar det publika arbetet på arkiven avspeglas emellertid inte i vad som händer digitalt. För att hela befolkningen ska få kännedom om och kunna använda digitaliserat material måste arkivpedagogiken flytta in i de digitala rummen. Tillgänglighet handlar om att aktivt möjliggöra ett demokratiskt användande av arkiven, inte att passivt vänta på att människor själva ska hitta till och efterfråga materialen.

  • 1235

    Kan fler försörja sig på att ”förädla” arkivmaterial?


    Hur kan man skapa tillväxt genom att öka användandet av arkiv bland ”otraditionella” grupper så som kreativa näringar (spelindustri, filmskapare, författare, konstnärer, tjänsteföretag etc), besöksnäring och andra? Hur kan affärsmodeller utvecklas? Frågan gäller arkivmaterial såväl fysiskt som digitalt.

    Under senare år framhålls kulturens och kreativitetens betydelse för hållbar ekonomisk tillväxt allt mer frekvent. Diskussionerna förs idag på alla nivåer, i den lilla kommunen likväl som i FN. EU-kommissionen har på senare år, i en kommuniké till medlemsländerna, beskrivit Europas kulturarv som en gemensam rikedom och resurs. Genom lokala berättelser konstrueras det kulturarv som tillsammans bildar Europas historia. Kulturarv berikar individers liv, inspirerar dem och leder till social sammanhållning, integration och ekonomisk tillväxt. Samtidigt, säger EU-kommissionen är kulturarv en undervärderad och underutnyttjad resurs.
    Kulturarv finns överallt i samhället men vissa institutioner har särskilt ansvar när det gäller förvaltningen av olika delar – således ansvarar till exempel arkiven för det skriftliga kulturarvet medan museerna tar hand om föremålen. Kulturarvsinstitutionerna har dock olika traditioner i fråga om det utåtriktade arbetet. Museer har ofta varit utåtriktade och haft en relativt bred publik medan arkivinstitutionerna stått för en motsatt hållning med fokus på bevarande, tillhandahållande på begäran och med mycket begränsat fokus på användarna. Arkiven har inte arbetat aktivt och strategiskt för att nå ut till människor så att de kan låta sig inspireras av arkivens material eller använda det i olika typer av kreativa processer.
    Vi vill diskutera arkivens utvecklingspotential inom detta område.


R
Riksarkivet, Landsarkivet i Östersund
  • 1234

    Hur kan arkivinstitutionerna tillrättalägga sitt digitala material så att det blir utnyttjat av allmänheten som en resurs för livslångt lärande?


    Tanken är att materialet ska kunna användas av människor i alla åldrar för lärande i bred bemärkelse: öka kunskaper och kompetenser, stärka välbefinnande och sociala nätverk, utveckla nya idéer, känslor och bidra med medvetenhet kring det egna lärandet.
    Frågan kan brytas ned i tre delar 1) Hur kan materialet tillrättaläggas av arkivinstitutionerna? 2) Hur kan allmänheten uppmärksammas på att det finns? 3) Hur kan allmänheten motiveras till att använda det?
    Arkivens förvaltningsuppdrag är grundläggande för samhället men arkivens kulturella och demokratiska roll i samhället måste komma fram och betonas tydligare än idag. I detta sammanhang framhålls ofta digitalisering som en universallösning enligt logiken att arkivmaterial som tillgängliggörs digitalt ökar användandet vilket i sin tur stärker arkivens samhälleliga roll.
    Medan andra kulturarvsförvaltande institutioner, som till exempel museer, ofta varit utåtriktade med ett starkt fokus på folkbildning har arkiv stått för en rakt motsatt hållning med fokus på bevarande och tillhandahållande på beställning av sina arkivbestånd och med mycket begränsat fokus på användarna. Arkiven har följaktligen ingen stark lärandetradition. Med detta menas att arkiven inte har betraktat sig som organisationer som ska jobba aktivt och strategiskt för att bli resurser för folkbildning eller för skolans elever. Istället har publikt arbete ofta fokuserat på den akademiska forskningens behov för att, på direkt begäran, kunna vara denna behjälplig.
    När arkiven på bred front börjar tillgängliggöra sitt material digitalt är det därför kanske inte så konstigt att frågor om lärande i relation till materialet sällan eller aldrig nämns. Vid arkivinstitutionerna finns emellertid idag mängder av goda exempel på hur systematiskt pedagogiskt arbete bidrar till att arkiven alltmer efterfrågas som resurser i samhället. De metoder och teorier om lärande som idag präglar det publika arbetet på arkiven avspeglas emellertid inte i vad som händer digitalt. För att hela befolkningen ska få kännedom om och kunna använda digitaliserat material måste arkivpedagogiken flytta in i de digitala rummen. Tillgänglighet handlar om att aktivt möjliggöra ett demokratiskt användande av arkiven, inte att passivt vänta på att människor själva ska hitta till och efterfråga materialen.

  • 1235

    Kan fler försörja sig på att ”förädla” arkivmaterial?


    Hur kan man skapa tillväxt genom att öka användandet av arkiv bland ”otraditionella” grupper så som kreativa näringar (spelindustri, filmskapare, författare, konstnärer, tjänsteföretag etc), besöksnäring och andra? Hur kan affärsmodeller utvecklas? Frågan gäller arkivmaterial såväl fysiskt som digitalt.

    Under senare år framhålls kulturens och kreativitetens betydelse för hållbar ekonomisk tillväxt allt mer frekvent. Diskussionerna förs idag på alla nivåer, i den lilla kommunen likväl som i FN. EU-kommissionen har på senare år, i en kommuniké till medlemsländerna, beskrivit Europas kulturarv som en gemensam rikedom och resurs. Genom lokala berättelser konstrueras det kulturarv som tillsammans bildar Europas historia. Kulturarv berikar individers liv, inspirerar dem och leder till social sammanhållning, integration och ekonomisk tillväxt. Samtidigt, säger EU-kommissionen är kulturarv en undervärderad och underutnyttjad resurs.
    Kulturarv finns överallt i samhället men vissa institutioner har särskilt ansvar när det gäller förvaltningen av olika delar – således ansvarar till exempel arkiven för det skriftliga kulturarvet medan museerna tar hand om föremålen. Kulturarvsinstitutionerna har dock olika traditioner i fråga om det utåtriktade arbetet. Museer har ofta varit utåtriktade och haft en relativt bred publik medan arkivinstitutionerna stått för en motsatt hållning med fokus på bevarande, tillhandahållande på begäran och med mycket begränsat fokus på användarna. Arkiven har inte arbetat aktivt och strategiskt för att nå ut till människor så att de kan låta sig inspireras av arkivens material eller använda det i olika typer av kreativa processer.
    Vi vill diskutera arkivens utvecklingspotential inom detta område.


V
Vallonbruk i Uppland
  • 1233

    Hur kan man i ord (ljud) och bild levandegöra och förmedla upplevelsen av Järnets väg till både svensktalande och internationella besökare?


    Järnet har varit en av hörnpelarna för Sveriges industriella utveckling.
    Vallonbruken i Österbybruk och Lövstabruk har varit två av Upplands mest betydande järnbruk med rötter ner i 1600-talet. Ca 3 km från Österbybruk ligger Dannemora gruvor som producerade den högklassiga järnmalm som gjorde det så kallade vallonsmidet eftertraktat och världsberömt.
    Ca 10 000 personer besöker varje år Österbybruk och Lövstabruk för att få mer kunskap om det immateriella kulturarvet som utgör en del av grunden för dagens välstånd.

    I Dannemora kan man idag bland annat se det stora dagbrottet ”Storrymningen” där det brutits malm sedan medeltiden. I Österbybruk finns idag - förutom ett herrgårdsområde med herrgård, stallbyggnader, värdshus och flera andra bevarade byggnader - världens enda kända bevarade vallonsmedja där hammare och vattenhjul kan köras igång som i forna tider. I Lövstabruk finns smedsbostäder och ett herrgårdsområde med bland annat en herrgård som visar herrgårdslivet på 1700-talet.
    Tillsammans utgör dessa tre orter ”järnets väg” och besöker man alla tre får man en samlad uppfattning av de olika villkoren man levde under på den tid järnframställningen bedrevs på vallonbruken i Uppland. (I bruksarkiven i Österbybruk och Lövstabruk finns mycket material att hämta.)

    Besökaren vandrar på egen hand eller går en guidad tur med någon av de auktoriserade guider som dagligen delar med sig av sin kunskap under sommarmånaderna. Dock kommer många internationella besökare och guidningarna genomförs som standard endast på svenska och – om hela gruppen har förbokat och guide finns tillgänglig – även på andra språk.
    Orterna besöks också av många turister under icke-säsong, då inga guider finns på plats.

    Att endast med ord beskriva liv och arbete i forna tider har stora begränsningar. Det är önskvärt att kunna beskriva smedernas arbete vid härdar och hammare så att besökarna förstår de villkor smederna hade i Österbybruk, samt gestalta de för länge sedan rivna masugnar och kolhus så att folk ser dem framför sig. Hur kan man gestalta det riskfyllda och hårda arbetet i gruvorna i Dannemora, eller en festmåltid på herrgården i Lövstabruk så att det vattnas i munnen på besökaren?

    Det ultimata hjälpmedlet vore ett digitalt hjälpmedel som t ex i smartphones och surfplattor kunde:
    1. Visualisera tidigare bebyggelse, arbetet i gruvor och smedjor samt livet på herrgården. Filmade sekvenser (befintligt material) skulle också kunna ingå.
    2. Simultantolka guidens berättelse till andra språk än svenska så att de många utländska besökarna och spontanbesökarna kan tillgodogöra sig historien.