På vilket sätt kan kultur fungera som en katalysator för att öka attraktionskraften i mindre kommuner som Tierp? Och hur kan bostadsbolag strategiskt använda kultur för att stärka platsens identitet, locka fler hyresgäster och minska vakanserna i sina bostäder?

Tierpbyggen är ett kommunägt fastighetsbolag i Tierp som förvaltar cirka 1 800 lägenheter.

Under senare tid har vi upplevt vissa utmaningar med uthyrningen av lägenheter. En bidragande orsak är begränsade buss- och tågförbindelser, vilket påverkar tillgängligheten och ortens attraktivitet. Även den rådande lågkonjunkturen har haft en tydlig inverkan på efterfrågan och rörligheten på bostadsmarknaden.

Hur kan fastighetsägare, kommunen, akademin, civilsamhället och näringslivet samverka för att utveckla befintliga miljöer på ett hållbart, cirkulärt och långsiktigt sätt, där kulturen fungerar som en drivkraft? Hur kan operational excellens, Hardware och Software (se bakgrund) användas på bästa sätt?

Att utveckla levande” Living & Learning-miljöer” är komplext och därmed i behov av tvärsektoriell samverkan och starkare koppling till forskningen inom området. Uppsala har en unik identitet formad av mötet mellan historia, akademi och kultur. Samtidigt står staden inför stora samhällsutmaningar. Hur kan vi bevara och vidareutveckla värden i våra befintliga miljöer – arkitektur, offentliga rum och platser – samtidigt som vi skapar nya former för boende, lärande och kulturella möten som stärker stadens attraktionskraft för studenter, forskare och invånare?Och hur kan detta ske på ett sätt som inte belastar klimatet – utan tvärtom bidrar till en mer cirkulär, resurseffektiv och hållbar stadsutveckling?

Erfarenheterna från forskningssamverkansprojektet H+ Forest (med över 100 medverkande studenter från Chalmers, Lund, KTH) visar att studenter efterfrågar mer dynamiska och mångfunktionella miljöer, där lärande, vardagsliv och kultur är integrerade för att möjliggöra ett mer hållbart studentliv. För att skapa sådana miljöer behöver vi bygga system på tre nivåer:
• Operationell excellens – Styrning, samsyn, riktning och principer för platsprogrammering – hur ser det ut när vi är framme? Det handlar om att etablera en gemensam riktning och tydliga principer som vägleder hur platser kan utvecklas och används och förvaltas – där styrning och samsyn möjliggör långsiktig och hållbar platsprogrammering och utveckling.
• Hardware – Byggnader, platser och offentliga rum – vad är vårt nuläge? Det handlar om att skapa en baseline: en gemensam förståelse för vad vi har idag – vilka kvaliteter, funktioner och förutsättningar som redan finns i den befintliga miljön
• Software – immateriella system – Genom digitala verktyg för kommunikation, förvaltning av plats och program och med hjälp av digitalisering och iterativa metoder kan vi utveckla, trycktesta måluppfyllelse för olika typer av design och aktiviteter genom prototyper.

Vilka policyramverk och samarbetsmodeller kan utvecklas för att möjliggöra kulturella frizoner och experimentmiljöer som främjar innovation och delaktighet, samtidigt som de är socialt, ekonomiskt och organisatoriskt hållbara över tid?

För att kultur och kreativitet ska kunna blomstra krävs ibland frizoner – platser med låga trösklar där konstnärer, ungdomar och lokala initiativ kan pröva idéer utan att begränsas av kommersiella krav eller alltför strikt reglering. Exempel på detta är tillfälliga scener, makerspaces och fria kulturmiljöer som kan fungera som motorer för innovation, gemenskap och social inkludering. Utmaningen är hur kommuner, fastighetsägare och andra aktörer kan utveckla policyramverk, tillstånd och modeller som möjliggör sådana miljöer, samtidigt som behov av trygghet, tillgänglighet och långsiktighet tillgodoses.

Kan urbana platser bli “överaktiverade”, där ett för stort antal aktiviteter leder till en förlust av platsens långsiktiga attraktivitet?

Inom stadsplanering och platsutveckling lyfts ofta värdet av “levande miljöer” fram, där många olika aktiviteter, människor och uttryck samsas. Samtidigt finns en risk att en plats som fylls av alltför många aktiviteter förlorar sin balans, blir överstimulerande och i praktiken mindre inkluderande oh attraktiva. Detta väcker frågor om gränsen mellan levande och övermättade miljöer, och hur olika grupper upplever dessa platser.

Hur kan vi använda kultur för att utveckla offentliga platser som lockar och inkluderar äldre i gemensamma aktiviteter och social gemenskap?

Offentliga platser kan spela en viktig roll för att motverka ensamhet och skapa delaktighet bland äldre medborgare. Genom kultur kan dessa platser bli mer levande och meningsfulla, men det kräver förståelse för vad som verkligen lockar och skapar engagemang hos äldre. . Frågan väcker tankar om tillgänglighet, relevans, trygghet och hur kultur kan fungera som en bro till ökad delaktighet. När vi planerar och utvecklar offentliga miljöer är det viktigt att förstå varför äldre ibland inte inkluderas eller själva väljer bort dessa platser.

Hur kan fastighetsägare, forskare och kulturskapare samverka för att utveckla allmänna rum som centrum och torg till kulturella nav, där konst och kultur tillgängliggörs över socioekonomiska gränser, speglar platsens berättelser, stärker identitet och framtidstro, och som skapar nyfikenhet, engagemang och delaktighet?

Hemmaplan är en långsiktig fastighetsägare som utvecklar och förvaltar centrumfastigheter och kringliggande fastigheter i områden med stor potential för socioekonomisk tillväxt. Vi investerar i områden präglade av socioekonomiska utmaningar, för att med våra centrum som plattform driva en hållbar, positiv och lönsam samhällsutveckling, tillsammans med och för människor som bor och verkar i området.

Hur kan en kommun väva in kultur, historia och identitet inför och under en större ombyggnation, så att platser kan bidra till identitetsskapande, gemenskap och upplevelser för dem som bor, vistas och reser där?

I samband med fyrspårsprojektet i Knivsta vill vi diskutera hur kultur och platsutveckling kan integreras både under byggtiden och i den långsiktiga utvecklingen. Vi ser en möjlighet att använda kultur som en resurs för att skapa upplevelser längs spårstråket, något som kan bidra till meningsfulla möten för dem som bor, vistas i och reser i Knivsta.

Vilka metoder kan utvecklas för kulturdriven platsutveckling som samlar olika intressenter – boende, civilsamhälle, fastighetsägare, näringsliv, akademi och kommun – med målsättningen att utveckla ett gemensamt och långsiktigt sätt att utveckla en inkluderande och hållbar stadsdel?

Det räcker inte med en ingenjörsdriven stadsutveckling för att vi ska nå våra samhällsmål inom hållbarhet. Vi behöver addera kulturdriven stadsutveckling som skulle kunna fungera som ett kitt för att skapa en trovärdighet för helheten. Frågan utgår ifrån utvecklingen i Främre Boländerna:

– Främre Boländerna är en ny stadsdel i Uppsala som blir en del av Uppsalas innerstad
– Stadsdelen kommer innehålla nya företagskvarter kombinerat med kulturhistoriska byggnader
– Tanken är att planera området för dels en internationell hub inom bl.a. Life Science lämplig för verksamheter med kontor, laboratorier, produktion, tillverkning och centrumändamål
– Området är tänkt att ha en stark kulturell prägel med dels alla de redan etablerade aktörerna som finns i området och som arbetar i de kulturella- och kreativa branscherna, dels kunna bjuda in nya aktörer
– Främre Boländerna är den första stadsdelen som i det kommunala projektet Kulturlyftet delvis planeras utifrån Kulturdriven stadsutveckling
– I Främre Boländerna kommer de tre befintliga parkerna att bevaras och utvecklas för kulturell upplevelse, vistelse och dagvattenhantering
– Detaljplanen för den första etappen fick laga kraft 2022. Hela området beräknas vara färdigutvecklat 2035

Vilken betydelse har kulturella aktiviteter för barn och ungas levnadsvillkor i socioekonomiskt utsatta områden? Hur framträder eventuella skillnader i kulturens och idrottens effekter på exempelvis inkludering, psykisk hälsa och framtidsmöjligheter, och i vilken utsträckning prioriteras idrott framför kultur i policyutveckling och resursfördelning?

I samhällsdebatten framhålls ofta idrottens betydelse för att främja barns och ungas utveckling, inte minst med fokus på pojkar i socioekonomiskt utsatta områden. Betydelsen av kulturella aktiviteter uppmärksammas däremot mer sällan. Vilken forskning finns kring kulturens roll i detta sammanhang, och har det gjorts jämförande studier mellan satsningar på kultur och idrott och vilka effekter dessa i så fall visat?

Under de senaste decennierna har det förts återkommande diskussioner om hur de uppländska vallonbruken ska kunna bli attraktiva och hållbara besöksmål. Hittills har det inte gått att få en ekonomi som går ihop runt bruken som besöksmål. Det har också visat sig svårt att nå ut till allmänheten om dessa kulturarv. Detta trots att både lokala och regionala politiker och tjänstepersoner, civilsamhälle och stat har visat intresse för frågan finns ingen lösning i sikte. Varför?

I Region Uppsala strävar vi efter att hela länet ska leva. Länets invånare ska ha möjlighet att utvecklas utifrån sina egna kompetenser samtidigt som länets kommuner utvecklas på ett hållbart sätt. I denna satsning vill stärka samarbetet runt, och skapa en mer långsiktig plan för vallonbruken. Platsutvecklingen för de gamla järnbruken är viktig för de människor som lever där men också för hela samhället. Vallonbruken är ett unikt kulturarv som kan lära oss mycket om Sveriges sociala och ekonomiska historia.

Hur kan kulturarvet användas för att bygga ett socialt hållbart samhälle? Hur kan samverkan mellan civilsamhälle, offentlig sektor och forskning stärka kulturarvsorganisationernas långsiktiga hållbarhet? Vilka metoder och tekniska lösningar kan användas för att engagera nya generationer?

I Tierps kommun finns flera betydelsefulla kulturarvsplatser, såsom Örbyhus slott, Karlholmsbruk, Vendel och Lövstabruk. Dessa miljöer bär på ett rikt historiskt arv och har länge varit ett nav för lokal identitet och engagemang. Förvaltningen av dessa platser vilar till stor del på ideella krafter, ofta organiserade i hembygdsföreningar. Många av dessa föreningar har sina utmaningar med en högmedelålder bland medlemmarna och svag ekonomi. Detta skapar en sårbarhet, både organisatoriskt och kunskapsmässigt, då viktig erfarenhet och berättelser riskerar att gå förlorade om inte nya generationer engageras.
Trots ett starkt lokalt engagemang står kulturarvsaktörerna inför utmaningar kopplade till långsiktig hållbarhet, kunskapsöverföring och publikengagemang. Det finns en risk att ovärderligt kulturarv, både materiellt och immateriellt, försvagas eller förloras.
Tierps kommun har de senaste tio åren arbetat med att tillgängliggöra kulturarvet för unga. Genom satsningen Kulturarvstrappan får alla grundskoleelever möjlighet att upptäcka sin lokala historia via årliga utflykter till historiska platser runt om i kommunen.
Kommunens Kultur- och fritidsprogram (beslutat i Kommunfullmäktige) lyfter fram kulturens roll i att främja psykisk hälsa, gemenskap och identitet. Genom att ta tillvara på kulturens kraft att förena människor, skapa meningsfulla upplevelser och bidra till personlig utveckling, vill Tierps kommun aktivt bevara och utveckla både det fysiska och immateriella kulturarvet – som en resurs för ett socialt hållbart samhälle.

Hur kan man mäta och visualisera kulturens bidrag till lokal utveckling? Vilka nya möjligheter erbjuder AI och digitala verktyg för att analysera kulturens effekter? Hur kan kulturens roll i demokrati, inkludering och hållbar samhällsomvandling mätas och kommuniceras?

Tierps kommun är den enda kommunen i landet som har integrerat FN:s Agenda 2030-mål som grund för hela sin budget. Det innebär att hållbarhet genomsyrar all kommunal verksamhet och politiska dokument som t.ex. Kultur- och fritidsprogram i Tierps kommun.

Tierps kommun är den kommun i Region Uppsala som satsar mest pengar på kultur per invånare. Kulturen har en stark förankring i lokalsamhället och bidrar till många positiva synergier – från folkhälsa och trygghet till attraktivitet och lokal utveckling. Samtidigt finns ett behov av att bättre kunna mäta och visualisera kulturens effekter på samhällsutvecklingen, särskilt i relation till mål i kommunens politiska styrdokument. Det finns också kritik att kultur kostar för mycket pengar och inte borde bekostas av offentliga medel. Det finns behov av mer kunskap om kulturens betydelse i samhällsomvandlingen.
Vilka behov finns idag?
• Indikatorer och mätmetoder som är anpassade till kommunal kontext
• Insikter om hur AI kan användas för att förbättra analys och uppföljning
• Underlag för att stärka argumentationen för kulturens värde i samhällsutvecklingen

Hur kan medborgar- och besökarengagemang i kulturrelaterade aktiviteter i Uppsala City förstås och förstärkas?

Uppsala Citysamverkan driver flera projekt och aktiviteter i samverkan med företag, aktörer och kommunen. Vi vill utforska hur man ytterligare kan förstärka engagemanget på både kollektiv och individuell nivå. Vilka teoretiska perspektiv och empiriska metoder kan användas för att analysera och stimulera deltagande i kulturinitiativ?

Hur kan kultur och kreativa inslag i Uppsala City bidra till upplevd livskvalitet och välbefinnande, och hur kan detta undersökas?

Vi är intresserade av vad som upplevs som ”lycka” i en urban kulturmiljö, för olika grupper, och hur vi kan avgöra om våra insatser leder till önskade effekter. Vilka forskningsverktyg kan mäta sådana upplevelser, och hur kan resultaten omsättas i strategier – exempelvis en policy för välbefinnande kopplad till kultur?

Vilka styrningsmodeller kan säkerställa att kultur får en central och långsiktigt hållbar roll i stadsutveckling, i samspel mellan kommun, fastighetsägare, kulturaktörer och civilsamhälle?

Kulturdriven stadsutveckling bygger på samverkan mellan många aktörer: kommun, fastighetsägare, kulturinstitutioner, civilsamhälle och lokala initiativ. Den stora utmaningen är hur denna samverkan kan organiseras på ett långsiktigt, transparent och inkluderande sätt, så att kultur blir en integrerad del av platsens identitet och inte reduceras till kortsiktiga projekt. Här behövs kunskap om vilka styrningsmodeller som fungerar bäst i komplexa utvecklingsmiljöer.

Hur kan kulturell hållbarhet utvecklas till ett konkret policyområde med tydliga mål och styrmedel, i nivå med social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet?

Uppsala har valt att etablera kulturell hållbarhet som en egen dimension vid sidan av social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Det markerar en tydlig politisk ambition, men begreppet behöver både fördjupas och operationaliseras. Centrala frågor rör hur kulturell hållbarhet kan omsättas i policy som påverkar stadsutveckling, utbildning, välfärd och kulturliv samt vilka indikatorer som kan användas för att mäta kulturens betydelse för delaktighet, identitet och livskvalitet.

Hur kan man hitta modeller för att hållbart driva platsutveckling över tid tillsammans med olika parter/organisationer, varav vissa direkt politiskt styrda, gällande åtaganden, finansiering och form för organisering?

Frågeställningen utgår från det uppdrag Uppsala kommun fått att gemensamt med Statens Fastighetsverk, Upplandsmuseet och Svenska kyrkan och andra, mindre intressenter i området, ta fram en gemensam utvecklingsplan och handlingsplan för att utveckla Gamla Uppsala som unik plats och besöksmål. Detta arbete är genomfört så frågeställningen handlar om nästa steg – att hitta modeller för ett hållbart och långsiktigt genomförande av planerna som fungerar för alla intressenter trots olika huvudmän, politiska uppdrag, budgetprocesser etc.

Hur kan samarbeten mellan konstnärer, kulturaktörer och aktörer inom livsmedelssystemet bidra till att förvandla måltiden till en plattform för demokrati, deltagande och samhällsförändring?

Det är viktigt att vi i Sverige och i många andra delar av världen ändrar hur vi äter, både för hälsans skull och för planetens skull. Mat är dock kultur och ett känsligt ämne. Dessutom brukar kostråd inte ha en stor effekt på matkultur. Mer hjälp behövs för att hållbara matvanor förvandlas till normen. Hur kan andra kulturaktörer hjälpa oss att nå dit?

Uppsala matråd är en ideell förening med målet att främja en hållbar och hälsosam matkultur i Uppsala. Vi arbetar för att varje måltid som serveras i Uppsala ska vara hälsosam, hållbar och välsmakande. Matrådet fungerar som en plattform för samverkan, dialog och lösningar från gräsrotsnivå. Vår huvudfokus är att samarbeta med kommunen och andra lokala aktörer för att öka antalet lokala grönsaksproducenter i vår kommun. Detta för att förbättra tillgången till färska och hållbara grönsaker samt stärka resiliensen i vårt matsystem.

Hur kan Uppsala mathistoria användas för att bygga ett mer hållbart livsmedelssystem på lokal nivå och skapa en hållbar matkultur?

Kopplingar till geografiskt ursprung kan skapa och upprätthålla regional identitet, och därigenom påverka kostvanor. Uppland har en lång historia av spannmålsodling som skulle kunna användas som inspiration till en kost rik i fullkornsspannmål. Området har också varit mer självförsörjande och mindre beroende på långa värdekedjor än det är nu. Upplands mest kända landskapsrätt är dock ångbåtsbiff. Hur kan vi ändra på det regionala matidentitet så att mer hållbara rätter värdesättas?

Uppsala matråd är en ideell förening med målet att främja en hållbar och hälsosam matkultur i Uppsala. Vi arbetar för att varje måltid som serveras i Uppsala ska vara hälsosam, hållbar och välsmakande. Matrådet fungerar som en plattform för samverkan, dialog och lösningar från gräsrotsnivå. Vår huvudfokus är att samarbeta med kommunen och andra lokala aktörer för att öka antalet lokala grönsaksproducenter i vår kommun. Detta för att förbättra tillgången till färska och hållbara grönsaker samt stärka resiliensen i vårt matsystem. Som ett första steg i att förverkliga vår vision har vi startat en gård i Hospitalsträdgården – Ulleråker Gård – på samma plats som grönsaker odlades på när hospitalet var i verk.

Hur kan kulturarvet bli en ekonomisk tillgång istället för ett ekonomiskt svart hål samtidigt som en hållbar plats- och destinationsutveckling bibehålls? Hur kan ekonomiska modeller utformas i samarbete med näringsliv och civilsamhälle?

Dannemora-Österbybruk är ett besöksmål i Östhammars kommun som i stor del bärs upp av sitt rika kulturarv och höga kulturmiljövärden i en historisk miljö. Största delen av fastigheterna inom besöksmålets kärnområden förvaltas av Stiftelsen Österbybruks herrgård. Ett aktivt gruvbolag äger mycket av marken i Dannemora. Östhammars kommun äger en del fastigheter med höga kulturmiljövärden i såväl Dannemora som Österbybruk. Många ideella föreningar bedriver olika former av kulturverksamheter som tillgängliggör besöksmålet och bidrar till dess innehåll. Ett antal mindre företagare inom kulturella och kreativa branscher finns i området och bidrar med innehåll.
Det finns stora utmaningar, framför allt för Stiftelsen Österbybruks herrgård, med att hitta ekonomi att förvalta byggnader med höga kulturhistoriska värden. Det finns behov av att hitta en affärsmodell där intäkter som genereras bidrar till att upprätthålla och stärka platsens kulturmiljövärden. Besöksmålet har även potential att utvecklas för att nå fler målgrupper och öka besöksantalet, däremot saknas i dagsläget möjlighet till övernattning för större volymer av långväga gäster.

Hur kan Östhammars kommun utveckla modeller för att engagera barn och unga i kulturdriven platsutveckling – från idé och gestaltning till användning och vård av platser – så att de känner delaktighet, stolthet och ägandeskap över sina närmiljöer?

Östhammars kommun har under de senaste åren arbetat med att utveckla lekplatser på flera orter. I dag saknas dock en tydlig modell för hur barn och unga kan inkluderas i platsutvecklingen. Här ser vi en möjlighet att utveckla arbetsmetoder som fungerar i en liten kommun med begränsade personella och ekonomiska resurser. Samtidigt noterar vi att det förekommer skadegörelse på vissa lekplatser och i andra offentliga miljöer. Genom att skapa delaktighet vill vi ge barn och unga en starkare känsla av ansvar och ägandeskap, vilket i sin tur kan bidra till mer hållbara och trygga platser.