Vilka förändringar i regelverk och styrmedel skulle kunna införas för att öka träbyggnadsteknikens möjligheter att hävda sig i konkurrensen med konventionella platsgjutna flerbostadshus? Kan kommuner differentiera taxor för klimatsmart byggande?

Platsbyggda flerbostadshus med trästomme pekas idag ut som en klimatsmart lösning. Som kraven är utformade idag i lagar, regelverk och standarder har dock flerbostadshus med träbyggnadsteknik svårt att hävda sig i konkurrensen med konventionella platsgjutna flerbostadshus. Skulle till exempel priset för kommunal mark med byggrätter kunna differentieras, anslutningsavgifter anpassas utifrån objektets förutsättningar, energitaxor sättas utifrån fastighetens energieffektivitet.

Hur får man till långsiktigt hållbara affärsmodeller där samtliga aktörer har incitament och ekonomiska förutsättningar att skapa ett mer hållbart samhälle?

I enlighet med översiktsplanen ska Umeå förtätas med målet att bygga en tät, attraktiv blandstad. Idag upptas marken till stor del av parkeringar och vägnät. Samlade parkeringslösningar med delningsekonomiska mobilitetslösningar skulle frigöra ytor som kan användas för verksamhet, boende och grönstruktur i stället.

Fordonsflottan ställs om till fossilfria drivmedel vilket idag i huvudsak är elektrifierade bilar. Elbolagen är intresserad av att leverera energin som brukarna nyttjar samt styra laddstruktur för att balansera laster och få en förutsägbar utbyggnad av elnätet. Prenumerationsmodellen har nått bilvärlden där biltillverkare tar betalt för olika tjänster som nyttjas i bilen du köpt, som tillval. Bensinmackar ställs om till laddstationer. 2019 var Umeå störst i Sverige på elbussar. Hos U-bike kan du som medlem hyra en eldriven lådcykel av lämplig modell för att skjutsa barn eller hämta dina matkassar med. Och till sist, inte obemärkt och okontroversiellt invaderades Umeå gator av gröna sparkcyklar över en natt. Scootersharing som en ”grön” mikromobilitet kom till Umeå.

Alla pratar om mobilitetshubbar och vill ha dessa. Vi fastighetsutvecklare är beredda att bidra till att mobilitetshubbar realiseras men någon t.ex. kommunen behöver ta ansvar för samordning. För att det ska vara långsiktigt hållbart så måste tjänsteleverantörerna vara lönsamma på marknadens villkor.

Kan en byggnad med hög energiförbrukning per kvadratmeter vara mer klimatsmart än en byggnad med lägre förbrukning om ytorna delas och nyttjas effektivare?

Idag mäts energiåtgång och övriga avtryck relativt antalet kvadratmeter i byggnaden. En byggnad med hög förbrukning per kvadratmeter kanske kan göras mer energieffektiv genom att flödena i denna ökas? Kan nyckeltal baserade på fotavtryck per capita vara mer relevant att mäta?

Hur kan vi skapa en hållbar samverkan mellan aktörer på olika nivåer för att kunna komma fram till gemensamma strategier och beslut och skapa en livskraftig plats för framtiden? Frågan rör boende, besökare och centrala aktörer i biosfärområdet Vindelälven-Juhttátahkka.

Vindelälven-Juhttátahkka är ett vidsträckt och mångfacetterat biosfärområde. Vi är utsedda av Unesco som modellområde för hållbar utveckling där FN:s globala mål i Agenda 2030 implementeras.

Arbetet rör kultur, natur och näringar längs hela älvdalen, vilket förutsätter effektivt ledarskap och organisation. Biosfärområdet är en plats med många involverade aktörer – från länsstyrelse, regioner och kommuner till företag, ideella organisationer, samebyar och andra boende i området.
Läs mer på https://vindelalvenbiosfar.se/.

Vilka begränsningar och vilken utveckling finns i kunskapsdelning på distans?

Under pandemin gällde digitala lösningar och distans, medan traditionella vetenskapliga konferenser upphörde. Vilka nya perspektiv på forskares kunskapsdelning, idéutbyte och samarbete gav pandemin? Hur påverkas trygghet och öppenhet inom akademin av att mötas digitalt?

En komplex värld med snabba skeenden ökar efterfrågan på kunskap. Samtidigt innebär klimathänsyn färre resor och färre fysiska möten. Forskares behov av kunskapsdelning, idéutbyte och av att hitta samarbeten fordrar nya utvecklingsidéer.

Hur ser det (unga) ideella engagemanget ut på Sveriges landsbygder i framtiden och vad behöver föreningar och civilsamhälle förändra för att möjliggöra det?

Landsbygderna i Sverige står inför stora möjligheter och utmaningar. För att vara orter med hög livskalité krävs ett aktivt förenings- och organisationsliv. Ungas engagemang och förväntningar på hur och i vad en engagerar sig i förändras enligt tidigare forskning och vår erfarenhet. Så vad behöver förändras för att ta vara på allt engagemang på landsbygden i framtiden?

Hur kan vi återbefolka landsbygden?

Idag försvåras möjligheten att leva och bo i landsbygd av många olika faktorer bland annat bankernas ovilja att låna ut pengar till byggnationer, tomtfrågan där upplevelsen är att kommunerna många gånger har dålig koll på byggbara tomter på landsbygden samt frågor kring godkända avlopp där dessa många gånger saknas och kan leda till kostsamma investeringar.

Det är viktigt att den stora samhällsomvandling som behöver ske också är i linje med de globala målen i Agenda 2030. Min fråga gäller framför allt mål 7; hållbar energi för alla, och mål 1; ingen fattigdom. Vissa länder kommer att gå före i omställningen till förnybara energisystem men kommer det att finnas tillräckligt med resurser kvar till de länder som kommer med senare i omställningen till förnybara energisystem?

Människans totala påverkan på vår jord måste minska och i framtiden kommer så gott som enbart förnybara energislag att kunna användas. Men även om den förnybara energin från sol och vind är oändlig så är de resurser (tex. sällsynta mineraler) som krävs för att omvandla den till användbar energi begränsade. Är det då rimligt att vi fortsätter använda så stora mängder energi som vi gör i Sverige och i andra rika länder?

Energi är en viktig nyckel för att bekämpa fattigdom. För att ta sig ur fattigdom kommer vissa delar av världen behöva en viss tillväxt, vilket innebär att de behöver öka sin energikonsumtion. För att en globalt rättvis klimatomställning ska kunna ske är det nödvändigt att vi i den rika världen inte gör slut på de ändliga resurser som krävs för att framställa förnybar energi, utan att vi lämnar en tillräcklig del av de resurserna till de som kommer med senare i omställningen till förnybara energisystem.

Många länder har antagit målen i Agenda 2030, men har några av dessa en politik som svarar mot att säkra fattiga länders behov av tillväxt och ökad energikonsumtion i en värld där bara förnybar energi kan användas? Vad skulle det innebära, skulle en sådan politik hota den ekonomiska tillväxten i de rika länderna? Var finns den helhetssyn som behövs för att vi nå målen i Agenda 2030 om hållbar energi för alla?

Hur ska vi göra så att vi är attraktiva för så många kulturer och människor som möjligt?

Tror att en stad som Umeå kan nog klara uppdraget men de mindre kommunerna har det svårare. Vad är en Norrlands sales pitch som inte bara är natur?

Vår region i stora som små samhällen är i det läget att vi har många industrier som expanderar och har ett stort behov av arbetskraft från alla delar av Sverige samt troligen internationellt för att kunna fylla den bristen. Rimligheten att ”nära naturen, årstiderna m.m.” attraherar alla är troligen låg utan det behövs ett serviceutbud och tillgång till en bredd av kultur- och fritidsaktiviteter som bidrar till att skapa en attraktivitet som tilltalar en bredd av personer.

Vår frågeställning berör omställning med fokus på hållbar samhällsutveckling och framtida välfärd. När trycket är stort på en snabb omställning är vår erfarenhet att den fysiska planeringen i samhällsbyggnadsarbetet lätt kan ta överhanden. Vi undrar därför hur kommunerna bör jobba långsiktigt med hållbar samhällsomställning och attraktivitet, där välfärdsservice och medborgarbehov vävs ihop med frågor som bland annat rör bostäder och fysisk infrastruktur?

Det regionala sammanhanget handlar till stor del om den offensiva position som Norrbotten och Västerbotten intagit när det gäller omställning av samhällen och industriella verksamheter i en mer hållbar riktning. Förväntningarna är högt ställda och framtidstron stor, men samtidigt finns en utbredd medvetenhet om utmaningarna förenade med den snabba tillväxten.

De största utmaningarna handlar om kompetensförsörjning och befolkningsutveckling i länets kommuner. I en tid när omställningstrycket är stort blir kommuners förmåga till långsiktig strategisk planering och samverkan med andra aktörer, utifrån samhällsutvecklingsuppdraget, extra viktigt. Väsentligt är fokus på att attrahera befolkning snarare än arbetskraft och att samtliga kommuner ska ha förutsättningar att kunna ta del av den positiva utvecklingen. För välfärdens finansiering sett över längre tid blir det centralt att arbeta aktivt med kompetensförsörjning och livslångt lärande, för att tillvarata alla delar av arbetskraften.

Befolkningsstrukturer tenderar att vara trögrörliga och en större rörlighet i var och hur vi arbetar behöver inte påverka var vi väljer att bo eller skriva oss. För att kunna attrahera ny befolkning och klara kompetensförsörjningen krävs idag aktivt arbete av kommunerna för att klara drift av kärnverksamheter (driftkapacitet) och strategisk utvecklingsförmåga (utvecklingskapacitet). Parallellt med insatser för att skapa bra helhetserbjudanden för potentiella inflyttare behöver man jobba för att säkra och långsiktigt stärka arbetsmarknadsmöjligheter, kvalitativ skola, vård och omsorg, förutsättningar för utbildning och omställning i arbets- och yrkesliv och så vidare.

Hur kan innovationsutvecklingen inom energisektorn snabbas på och göras mer inkluderande i Västerbotten?

North Sweden Cleantech är en innovations- och samverkansplattform som arbetar med att främja näringslivsutvecklingen inom grön teknik, ren energi och hållbara lösningar. Fokus ligger för närvarande till stor del på innovationsutveckling och samverkan. Arbetet handlar mycket om att skapa förutsättningar för nya innovationer inom energisektorn och att stärka regionen som en innovationsplats där akademi, näringsliv och offentlig sektor samverkar för att skapa know-how och framtidens hållbara energilösningar. För detta krävs fler perspektiv, mer information och kunskap om hur utvecklingen kan snabbas på i Västerbotten.

Hur kan vi ta hand om vårt avfall på ett bättre sätt, och se det som en resurs?

Avfallsmängderna i Sverige och EU fortsätter att öka trots senare års fokus på ökad cirkularitet i samhället. Från tillverkning uppstår exempelvis ofta spillmaterial som idag inte alls nyttjas till sin fulla potential. Det finns ett stort intresse av att utveckla produkter och produktionsprocesser för att ta vara på mer spillmaterial och andra restprodukter. Brist på tid och resurser gör dock att företag har svårt att ta tag i dessa frågor vilket gör att det ofta fastnar på idéstadiet.

Hur ser forskningen på utmaningen att skapa inkluderande processer för att säkerställa civilsamhällets delaktighet i samhällsomvandlingen?

När vi har lyssnat på statliga samordnaren Peter Larsson har han utryckt att det är viktigt att ”samhällen byggs med och inte för människor”. Ser forskningen att processer har kommit igång som inkluderar civilsamhället (byggs med), vilka röster och perspektiv anser ni har fattats hittills i samhällsomvandlingsprocesserna? Är det några specifika grupper ni saknar?

Från civilsamhällets perspektiv upplever vi att det ”inte finns tid” att inkludera civilsamhället tidigt i de strategiska processerna och att det är de ekonomiska intressena som styr. Mycket ska ske snabbt för att riskkapitalister inte har tid att vänta. Vi upplever även att civilsamhället ses som ”görare” som ska skapa trevliga aktiviteter men inte som en ”strategisk part i de tidiga processerna” som kan bidra med kunskaper ur det civila perspektivet. Hur ser forskningen på detta?

Samforma är en religiöst och partipolitiskt obunden intresseorganisation som arbetar för att öka kunskapen om civilsamhället externt, som regionala offentliga aktörer, samt internt i Norrbotten och Västerbotten. Idag organiserar Samforma över 40 olika organisationer i de båda länen och genom nya projekt vill Samforma gå djupare och fånga upp de i civilsamhället som berörs av olika samhällsomvandlingar.

In an age of AI and automation; what are some concrete ways to empower citizens, coworkers and politicians which can (should) be implemented in an orgnization immediately?

Algorithmic software has the potential so solve some of public sector biggest challenges; economi, skills and meeting changing expectations from citizens. It also has potential to cause great harm if introduced without governance. Already today ML agorithms are finding its ways into more and more software solutions used in a municipality while policy and procurement requirements are most often lagging behind.

What can an organization do immediately and with reasonable effort empower individuals with different perspectives; the employee whos working with AI solutions on providing services, politicians working on a policy level and citizens who are consuming municipality services? Each has a different role, capability and perspective in the overall ecosystem but each needs to be empowered in their own way. What low hanging fruits are there which organisations should be better utilizing as ”guard rails”?

Hur formar vi framtidens mötesplatser och skapar ett hållbart kultur- och fritidsliv för alla?

Skellefteå befinner sig i en spännande tid. På bara åtta år väntas mer än 16.000 människor flytta in i kommunen, både från andra delar av Sverige och från andra delar av världen. Med detta förtätas, växer och utvecklas Skellefteå kommun som plats.

Kommunens kultur- och fritidsverksamhet har i uppdrag att skapa hållbar kultur och fritid för sina invånare. Vi är ofta länken mellan föreningar-civilsamhälle-idrottsrörelse och bidrar till olika fysiska och digitala mötesplatser.

Inför en stor och snabb förväntad inflyttning vill vi förebygga segregation och ta vara på den utveckling som sker. Utbudet av kultur och fritid spelar roll för hur människor trivs på en plats. Hur skapar vi ett hållbart och attraktivt kultur- och fritidsliv för alla, med mötesplatser och sociala rum för nya och gamla kommuninvånare, i såväl tätorter som landsbygd?

Hur bygger man som organisation en lärande kultur inom offentlig sektor?

Skellefteå genomgår en gigantisk samhällsomvandling och förväntas växa med 15.000 invånare till 2030. Detta ställer stora krav på den offentliga sektorn och den service till invånarna som vi erbjuder. Vi behöver nya arbetssätt, nya kompetenser och fler medarbetare. Kompetensförsörjningen är en utmaning, såväl att attrahera, rekrytera och behålla medarbetare. En lärande organisation är en viktig del i detta pussel, från introduktion till att lära mer och lära nytt under hela arbetslivet. För att nå målet att lärandet ska vara en naturlig del av arbetsvardagen, med högt eget ansvar men också bra förutsättningar behöver vi arbeta med såväl kultur som struktur och vi behöver ha lärerbjudanden som underlättar och matchar de behov vi ser framåt. Hur ska vi lyckas i denna resa? Vad vet man redan idag om framgångsfaktorer? Vad behöver man utforska?

Antal unga och äldre ökar snabbare än invånare i arbetsför ålder, vilket innebär mindre skatteintäkter och ett ökat behov av välfärd. Ett gap uppstår mellan behov av service och tillgängliga resurser. En utveckling som berör och som kommer att påverka oss alla. Hur och vad kan vi tillsammans göra för att möta den demografiska utvecklingen?

Hur kan digitalisering och teknik möjliggöra att fler av de som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden gör det? Hur kan man se på olika aktörers ansvarsområden och möjlighet till samverkan för att hitta lösningar?

Arbetsmarknad och integrationsavdelningen på Umeå kommun arbetar med det huvudsakliga uppdragen att stötta personer att komma in på arbetsmarknaden samt att ge stöd till nyanlända att integreras i samhället. De vi möter som vi ger stöd för att komma in på arbetsmarknaden eller till studier har många gånger svårigheter såsom funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa, språkliga utmaningar eller inte rätt kompetens. Många gånger behöver de stöd på arbetsplatsen i form av anpassningar och handledning. Personerna kan tex ha svårt att förbereda sig/föreställa sig en arbetsplats och därför svårt att ta beslut och välja arbete eller studieväg, personerna kan vara i behov av olika sorters träning, personerna kan vara i behov av handledning, rådgivning. Många gånger är lösningen personella resurser som handleder, tränar, stödjer, informerar mm.

Digitaliseringen finns även här som en potentiell möjlighet men har vissa utmaningar. Det kan handla om ägandet av tekniken, utmaningar för målgruppen att använda tekniken samt att förstås bygga in den i en process så den blir välfungerande och värdeskapande. Många gånger behöver tekniken troligen kompletteras med personella resurser och stöd. En fråga som också kan dyka upp i sammanhanget är om vems ansvaret för tekniken är/blir – arbetsplatsen, stödjande organisationer såsom en arbetsmarknadsavdelning eller liknande, vården, personen själv eller utbildningsaktörer? Vad finns att lära kring detta område i ett större perspektiv? Vad kan vi som arbetsmarknad- och integrationsavdelning möjliggöra ensamma eller tillsammans med andra? Eller är det så att vi i ett digitalt samhälle och digitalt utanförskap bör vara den buffert och personliga stöd som också krävs när många andra digitaliserar sitt stöd och tjänster?

Hur kan vi påskynda utbyggnaden av kapaciteten i elnäten för att möjliggöra nya företagsetableringar och utbyggnad av vår laddinfrastruktur för att möta behoven hos företag och utveckling på elbilsmarknaden?

Trots att det finns tillgång till elkraft i inlandet så är åtkomsten mycket begränsad då ledningssystemen har en för låg kapacitet och inte kan in leverera utifrån de utvecklingsbehov som finns.

Idag är det mycket långt mellan laddstolparna i inlandet och mycket snabbladdare, många gånger finns endast destinationsladdare som kräver en övernattning för att få full kapacitet i bilbatteriet. Det blir ett utvecklingshinder för inlandet då allt fler av våra invånare och besökare har eller har för avsikt att investera i en elbil. Hindren vi ser idag beror dels på att det inte finns tillräckligt med kapacitet för att bygga ut en god laddinfrastruktur, se ovan, samt att det är mycket dålig lönsamhet i att investera och driva i laddstolpar trots att det finns investeringsstöd upp 100 % att söka. Hur kan vi påverka denna utveckling så att det även går att köra elbil inlandet?

Vilka verktyg finns för att stimulera lokala bostadsmarknader och skapa “platsattraktivitet” på mindre orter utanför den lokala/regionala tillväxtkärnan?

Vi ser goda förutsättningar för hållbar utveckling för verksamheter och i förlängningen tillväxt i området kring Husum. Tillgång till mark, el, kylvatten, olika typer av transporter samt en stor arbetsgivare som kan förse framtida verksamheter med restströmmar och spillvatten. Samtidigt är bostadsmarknaden svag och synen/föreställningen om platsen relativt negativ utifrån olika perspektiv, t.ex. utifrån socioekonomi. Liknande utmaningar kan även tillämpas på övriga lokala kommundelscentrum i vår kommun, och säkerligen även i andra kommuner.

Utveckling av dialog på landsbygd och i centrum för att stärka demokratin – hur kan vi se vad som ger resultat och vilka verktyg som ska användas för olika typer av frågeställningar?

I Örnsköldsvik tillsattes en parlamentarisk demokratiutredning vid förra valet. Tanken är att fortsätta utveckling av demokratin – för att stärka tilliten till demokratin och arbeta för ett fredligt och inkluderande samhälle. Olika verktyg och förhållningssätt har testats. I en av piloterna testas medborgardialog 360 grader. I en annan utvecklas dialogen med kommunala pensionärsrådet. I ett tredje arbetar vi med dialogformen med geografiskt område utanför centrum.

Hur stor påverkan har arbetet med Smart city för staden utveckling och hur kan vi synliggöra smarta lösningar som kan användas av allmänheten?

Målet är att bygga en smartare mer hållbar stad där digitala lösningar, nya tjänster och hållbara material används i arbetet med att ställa om.